Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 26 juli 2025
För all del, tag plats på golfvet, om stolarne äro för mjuka, sade Hanna. Som du ser, föredrager jag att sitta på ett ostoppadt bord. Men säg, vore det ej ett himlalif, om man vore rik? utbrast Bertha i extas. Tänk, att få sofva på ejderdun, inte behöfva gå i en tråkig skola, äta godt och läsa roliga böcker! Håhå, jaja! Hur skulle det då gå med mixturerna och provisorsexamen? sporde Hanna.
Slavarne ha hört hans rop. Vi äro förlorade. Gästerna hade plötsligt blivit nyktra. De viskade och betraktade varandra med förskräckta blickar. Vad? utbrast Annæus Domitius. Vad betyder denna tystnad? Står jag bland rebeller?
Hennes glada leende försvann och hon frågade oroligt, tror du verkligt att jag håller på att bli bortskämd? Det skulle förvåna mig, om du ej blefve det. Att ständigt bli observerad, matad med vänskapsbetygelser, kyssar och smek och smicker, det är lika ohelsosamt för karakteren, som sötsaker för magen. Det är inte sant, att flickorna smickra mig, utbrast Bella med ett bortskämdt barns otålighet.
Men med en tryckning av min hand, i vilken jag kände hela hennes smärta, gjorde min hustru sig lös från min arm, som låg om hennes liv, och i det hon vred sina händer, så att man bokstavligen hörde benstommen knaka, utbrast hon: »Säg, att det finns hopp. Säg det bara.» De båda männen undveko hennes blick, men då rätade den unga kvinnan upp sig och sade: »Han skall inte dö.
Hon upprepade mina ord alldeles tonlöst, ehuru hon hört dem flera gånger förr, upprepade dem, som om de innebure något alldeles ofattligt och utbrast plötsligt: »Då har du ändrat dig.» »Det tror jag inte.» »Jo, du har. Hur skulle jag annars kunna tro, att livet vore slut med döden? Det är du som lärt mig. Varför vill du nu inte tro som jag?» Vid hennes ord flög ett minne genom min själ.
Fröken Alexander lyssnade vid ett fönster, triumferande och olycksbådande men själv lyckligare än om hon bevistat en begravning. I ett annat fönster hängde Brita och Ludwig. Och Brita viskade mellan, klapprande tänder: De kommer att slå ihjäl dem båda två! Gode Gud, om det går bra ska jag aldrig kyssas mer! Plötsligt utbrast Ludwig: Kors i jissi namn! Och drog sig tillbaka in i rummet.
Därefter hälsade han militäriskt med handen förd till släpmössan alldeles som Sven sett korporalen göra, när denne på kyrkbacken träffade någon gammal officer eller underofficer av sina forna krigskamrater och utbrast under livliga rörelser med armarne: Träd närmare, du värdige son av den högresta tallskogen!
Ingen varseblev den inträdande, men så snart dennes skarpa blick uppfattat ställningen, flög även hans svärd ur slidan, och i nästa ögonblick låg rövaren i sitt blod med avhuggen arm vid den gamles fötter. Vad nu, skurkar! utbrast riddaren, som av munderingen igenkände Simon Larssons i Raseborgs län förlagda lansknektar.
Men nu vill du det icke mera, säg, att du icke vill det! utbrast Bella och slog begge armarne innerligt om Hannas motsträfviga hals. Nej, jag vill icke, men det kan hända, att jag bör . Tror du ej, att du gör din mor mycken oro, genom att vara så ofta med mig? Åh, Hanna, hur kan du tro! Mamma, som håller så mycket af dig! Du har aldrig velat tillåta henne att visa dig det, men jag vet det.
Strunt i, hvad snobbar tänka om oss! utbrast Bertha harmset.
Dagens Ord
Andra Tittar