United States or Guatemala ? Vote for the TOP Country of the Week !
Låt din makt vakna upp till att gå framför Efraim och Benjamin och Manasse, och kom till vår frälsning. Gud, upprätta oss, och låt ditt ansikte lysa, så att vi varda frälsta. HERRE Gud Sebaot, huru länge skall du vredgas vid ditt folks bön? Du har låtit dem äta tårebröd och givit dem tårar att dricka i fullt mått. Du gör oss till ett trätoämne för våra grannar, och våra fiender bespotta oss.
Så förmäler vår berättelse: när landshöfdingen nu begärde att få se sin gamla väns barn, kom där sluteligen fram en gosse, som modren med våld måste skuffa in genom dörren. Tårar stege den ädle höfdingen i ögonen, då han såg honom.
Men så säger HERREN: Hör upp med din högljudda gråt, och låt dina ögon icke mer fälla tårar; ty ditt verk skall få sin lön, säger HERREN, och de skola vända tillbaka från sina fienders land. Ja, det finnes ett hopp för din framtid, säger HERREN; dina barn skola vända tillbaka till sitt land.
Jag duger nog inte att sköta verkstan, sa' jag. Nej, gjorde du! Va sa' ingenjörn? Inte jag heller, sa' han. Du får bli, vad du vill, bara inte mamma blir ledsen. Han tänker då alltid på frun! O, vad han är snäll! Javisst. Men nu ska vi hugga i. Är det inte skönt? Nu rök jordtorvorna, maskrosorna föllo och förgätmigejen. Men Elsa fick tårar i ögonen. Hon tyckte synd om maskrosorna.
Du blir knäkamrat med kejsaren, min gosse, och du varder filosof, full av moln och idéer, av dimmor och begrepp. Nu har jag icke mer att säga dig, om icke det, att du frambär min mantel och tänder lampan i bokrummet. Fy, inga tårar, Alexander! Du är ful, när du gråter. Gå din väg! En stund efter att Alexander hade avlägsnat sig, gick Karmides till det lilla bokrummet invid sängkammaren.
Hon fortsatte under tårar och snyftningar: Han kom också och frestade mig till det, och han var så glad och sa vänlig och du bara teg och teg, så jag aldrig hade en glad dag med dig. Peltonen tog ifrån skåpet en liten skål, fyld med salta strömmingar, tog en om en i fingrarne och åt upp ett par stycken.
Vinden säger: »Min fader var en riddare, som färdades vida, ostadig i sinnet och trolös.» Då liknar ju vinden sin fader. »Min moder sökte honom och vandrade från land till land men fann honom icke. Själv trodde hon sig älskad och sökt av honom. Hon trodde honom mycket olycklig, och hon grät över honom; hennes tårar föllo som dagg på ängen, som regn på bergen.» Sade vinden detta?
Erik satt alldeles stilla, utan att med ett ord söka afbryta hennes tårar. Kanske kände han, att de gjorde henne godt. Kanske erfor han en främmande ljuflig känsla vid tanken på att vara den enda, som stod henne nära i denna sorgens stund. Han lät henne tyst gråta
Lasse svor, svängde sig på klacken, stoppade i fickan ett hålbröd, som han bröt loss från takspettet, och sprang ut, muntert hvisslande. Hon derinne fortfor att gråta. Slutligen kom en liten nära treårig flicka, klädd i ett linne och en lång, nästan släpande kjol, intultande i stugan, hängde med mungiporna, under det ögonen stodo fulla af tårar, drog modern i kjolen och begärde mat.
"Ja, men han sa åt mej, att vargen strök här i fjällen. Jag var tokig, som for iväg med dej, det sa Kalle å." Anna-Lisa gick framåtböjd och sköt på kälken. Hennes tårar droppade på småsystrarnas halsduksomlindade hufvuden. Hon snyftade, så att det lät som om hon hickat. "Jag vårdar mej int om te svara, när du tala så bort i tok", skrek Ante med hög röst för att göra sig hörd.