Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 14 september 2025
Minnen, känslor och gestalter från förflutna tider sväfvade fram för hans inbillning och försvunno åter för stötarna af hans ojämna steg; länge vandrade han utan att kunna sammanhålla någon enda bild, till dess sluteligen taflan af hans lefnad uppklarnade på några punkter och hans orediga tankar började forma sig och öfvergå till ord. "Gåsevinge", sade han med kort allvar, "tror du på en Gud?"
Holpainen höjde upp lampan, för att bättre kunna se henne. Hvad felas dig? Se så! Han skakade henne vid skuldrorna, och nu kom Mari ändtligen till sig sjelf. Men hon såg skrämd ut och ögonen sväfvade oroligt omkring. Hvarför skrek du? Inte, inte så hårdt, hviskade hon, att de inte komma tillbaka. Hvilka? De, de samma.
En del af min känslosamhet, min trängtan till lycka skall kanske värka bort därunder, och det vore alltid en vinst för den, som icke har rätt att fordra lifvets solsken. Jag kände mig alldeles som urhålkad i går, alldeles öde invärtes. Hufvud och hjärta lika tomma ingenting annat än kaos och medvetande om ödsligheten som sväfvade öfver mörkret. Jag tror, att det står någonting dylikt i bibeln.
Högst i salen stod den unga grefven Redan färdig, allt var ordnadt, alla Väntade ett tecken blott af honom. Och han gaf det. Kring det stora rummet Ljöd en klappning nu, musiken inföll, Damer sväfvade från alla sidor Fram till sina riddare, kadriljen Syntes sluten; grefven blott stod ensam. Då bemärktes först längst ned i salen, Blyg, förlägen, dröjande, en flicka.
Men än en gång nalkades korsets man, och han såg den i stoftet nedfallna, och han sade: "Nu, Ylpytar, är du krossad, kom att af min hand mottaga upprättelse!" Men Ylpytar sade: "Vik hädan onde trollkarl, och kom ej vid den åt döden vigda". Men öfver de dödas fält sväfvade sagta fram en späd gestalt. Det var en ung flicka i hvit drägt med svart kors på bröstet.
Doktorn talade om Lottas lif, som sväfvade i fara, om fängelse och andra obehagliga eventualiteter; frun drog fram om fattighuset, nöd och elände. Så kom pastorn. Men då var Lasse redan knäckt. Han såg redan i andanom helvetet svafvelgult och med vidöppna portar färdigt att emottaga honom med hull och hår.
Men då han såg mörker råda omkring sig och icke hörde något annat ljud än skrålet af den gamle öfverstens djupa andetag, fann han sig alltför litet skyldig att redan så dags gifva sig i händerna på dagens vedermödor, lämnade därför outredt, om det var en dröm eller verklighet, som sväfvade för hans erinring, vände sig om på sitt andra öra, slog allt bekymmer ur hågen och insomnade åter tyngre än någonsin förut.
Hon hade icke så få friare den tiden, en repslagaremästare hade varit »riktigt kär», dessutom en äldre postiljon, som var trött på sitt rörliga ungkarlslif, samt en för detta militär, öfver hvars lefnadssaga ett visst dunkel sväfvade. »Att inte kusin tog en af dem», anmärkte Schana, inte utan en viss spetsighet i tonen.
Men vid den fallnes sida stod Kalmatar; dödens flicka kunde icke lifva den fallne. Se, då stod der en hög gestalt i natten. Högt bar han sitt kraftfulla hufvud, från hvilket i rika vågor nedföll de hvita lockarnes flod. Sakta sväfvade mantelns rika veck för den nattliga vinden, alfvar thronade på den höga pannan, men mild, ehuru allvarsam, syntes den skönt formade munnen öfver det rika skägget.
Så han sade, och strax ur gömman i barmen en plånbok, Sedeldiger och stor, framdrog han och svängde mot taket. Sedlarna yrde omkring som fjärilar luftiga, lätta, Röda och hvita och blå, femtusende rubler och mera Sväfvade där mot golfvet, och mellan dem alla och på dem Sprang med ljungande blickar i tjust förmätenhet Ontrus.
Dagens Ord
Andra Tittar