Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 18 september 2025
Det är då som vi knäböjande skola hälsa den nya dagen välkommen. Hennes sista stråle slocknar över samma fält, Det är då vi skola gå till vila. Vi skola hjälpa varandra, sade Eusebia, när vi inreda våra grottor och anlägga våra små trädgårdar. Ja, och vi skola bo helt nära varandra. Nej, icke helt nära varandra, genmälde Eusebia, det går icke an, Klemens.
Jag klagar ej, Att sinnlighetens lampa, att förnuftet Blott flämtande, med halfsläckt låga brinner Inom din hydda, rest af jordens stoft; Men att, hvarthelst dess matta stråle faller, En tår skall röjas och en jämmer skådas, Se där min plåga! Litet nog ändå Betalar själens gudaeld här nere De offer, som den kräfver af vår frid.
Det skimrade som silfver, när årorna sänkte och höjde sig, det gnistrade som diamanter i månskenet, och en bred silfverdallrande stråle bildade sig i vattnet efter den mörka försvinnande båten. Strålarne upplöste sig så småningom, och der qvarstannade på ytan endast som några långa, smala gnistrande perlband, hvilka i sin tur försvunno.
Jag lovar att anmärka det, sade Olympiodoros, i det han stack papyrusrullen i sin gördel och började undersöka desserten. Men än vackrare var den följande morgonen, då solens första stråle visade oss de upproriskes slagordning, utbredd på en bergsluttning, och bakom männens mörka linje deras kvinnor och barn i ängsliga flockar på höjderna där ovan.
För litet deraf har jag ännu skattat, för att jag ensam skulle förmå att fylla skålen". Hon blickade upp, för att läsa engelns svar i dess anlete, men då föll solens sista stråle darrande öfver vattnet och nådde hennes öga, och engeln var försvunnen. Men se, hennes hjerta har sökt de gömda tårarna, de obemärkt till jorden fallna. Vill du se en af dem, en stelnad droppe från landet vid polen?
Jag hade lärt mig att älska honom sådan han var.» Sonen hade böjt sig framåt och der låg som en stråle af glädje öfver hans ansigte: »Kände du det aldrig som om du hade något att förlåta honom?» »Förlåta? Nej... Jag har stått honom så nära som en menniska kan komma den andra, jag har fått dela hans glädje och jag har fått dela hans sorger.
Som en fläkt hon på böljor sväfvat, Som en doft på vår leende strand, Mig hon varit en stråle I min slocknande lefnads natt Fri må fläkten sin vinge lyfta, Doften sväfva i rymdernas famn, Strålen välje sin bana; Tvinga skall jag Oihonna ej. Kanske älskar hon, Gall, din båge Eller, Rurmar, af tonerna, dig, Kanske ville hon följa Dig bland svärden, o Clesamor. Pröfven, så jag bestämmer.
En röd stråle från kakelugnen spelade med hans knappar och kastade ett dystert skimmer i hans af lidelsen upphettade ansigte. På pannan svälde den ena blå ådran efter den andra upp. Herr Adolf observerade i denna fasans stund, att kusinen hade sin sämsta ytterrock på.
Hon såg sin älskade inträda, och i hennes inre höjde sig en röst, som sade: "Heligt är mannens och qvinnans förbund, helgerånande hvarje annans ingripande deri". Mildt lutande sig mot den förr försmådda, kastade engeln Amina en stråle af försonande ljus öfver henne, och mannen, seende för första gången sin hustru i hennes sanna inres dager, log vänligt och kärleksfullt mot henne igen.
Det var som om hans väsen för första gång öppnat sina kronblad, som om lifvets, naturens skönhet för första gång strålat ditin. Hur vackert, hur obeskrifligt vackert detta var; och han hade aldrig sett det förr. Han hade vandrat förbi och betraktat det med en död mans öga; och ingen stråle af dess skönhet hade trängt in i hans själ.
Dagens Ord
Andra Tittar