United States or Papua New Guinea ? Vote for the TOP Country of the Week !
Så långt ha vi ännu icke hunnit, vi som fått oss den vanskliga uppgiften förelagd, att bryta väg för en verklighetsdiktning i detta karga och solfattiga land, där poesiens genius under många år sväfvat så högt mot den blå tomhet, som kallas himmel, att ingen människa längre kunde se henne från jorden.
Huru mången längtansfull blick måste icke från dessa grafvar för lefvande hafva sväfvat ut öfver Saimens solbelysta vågor, blott för att låta ett förvildadt eller brutet hjärta så mycket lifligare känna bitterheten af fängelsets kvalm och bojans tyngd.
Det var nu i denna stund, då gubbens blick, som lik en roffågels sväfvat mellan det skumhöljda refvets hällar och afgrunder, slog ned på en punkt däraf och hvilade öfver sitt byte och då hvarje hans egen och hans fartygs rörelse, som om de utgjort en enda sammanvuxen organisk helhet, trälade under denna blick, när han uppmärksammades af de båda ynglingarne och sig själf omedvetet förstenade deras samtal och planer.
Med tysta steg smög han sig till en stol, på hvilken han äfven i sin nattliga yrsel icke försummat att lägga sin frack väl ihopviken, vände sig bort och började undersöka bröstfickan, liksom hade han allt framgent sväfvat i ovisshet om huruvida han verkeligen gjort af med reversen eller blott gäckades af en dröm.
Detta mål att bli konstnär har dock ständigt som högsta ideal sväfvat för henne och det är genom törnen hon vandrat fram, omgifven af förtal, intriger och afund af forna kamrater, som missunnat henne hennes rikare begåfning. Att sålunda en ljusare framtid må beskäras denna uppgående stjerna, önska vi här alla, vi som haft tillfälle att höra och beundra hennes vackra sång.»
Herr Flygerman blef synbart lättare till sinnes, då han nu tyckte sig hafva fått en handgripligare sak att anfäkta och häckla. Hans uppsyn öfvergick ifrån en mulen otålighet till en triumferande belåtenhet, och hans röst, som hittills sväfvat mellan vresighet och klagan, blef spotsk och ironisk.
Som en fläkt hon på böljor sväfvat, Som en doft på vår leende strand, Mig hon varit en stråle I min slocknande lefnads natt Fri må fläkten sin vinge lyfta, Doften sväfva i rymdernas famn, Strålen välje sin bana; Tvinga skall jag Oihonna ej. Kanske älskar hon, Gall, din båge Eller, Rurmar, af tonerna, dig, Kanske ville hon följa Dig bland svärden, o Clesamor. Pröfven, så jag bestämmer.