Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 28 oktober 2025
"Du ha väl int ögon bak, så du kan si att du är svart på halsen." "Hjälpandes stinta, då mått jag väl hjälpa dej å, när du ska' sta, för int' annat än jag kan si så har int' du heller ögon bak. Maglena drog sig tillbaka slagen af detta broderns argument. Det var ganska nedsättande för hennes mors- och matmorsvärdighet att måtta så helt ge sig. Men humöret hos henne tog upp sig igen.
"Int få väl dom gå på koxen här, int." "Hvem som hälst får väl gå på koxen. Pojkarna i byn är sint på den här bruden för hon, som är så rik och grann stinta, har tagit en utsocknes karl, som int ha nå hemman och är en så'n mes, att han säg nej till brännvinet. Och därför ska dom ställa till roligheter i natt och skrämma dom.
'Stuli', just som Jan Ers Kalle, som hade stuli åf en handelsman och sitt i häkte ner i stan." Maglenas läppar började skälfva, tårarna kommo flödande. "Stinta, du må väl veta att jag int är god för te göra sånt!" "Men de är farligt att nån bara ha sagt sånt. Mor skulle väl ha dött om hon hört de." "Mor lär väl si hvad som rätt är hon, där hon är, så int ängslas jag för de.
Han stod redan på stupet med knän och tår färdiga för nedhasande, när han hörde en grann, drillande kåkning inte längre bort än som en fjärdingsväg vid pass. Han flög upp igen på stenen med en hast som om han fått vingar. "Maglena, stinta! De är folk ute i skogen, hur ska dom finna oss, då vi int orka kåka igen."
"Stinta, gå ner till bäcken och gno af dej svartfläckarna på näsan. Nu sir du ut i syna som galten hos Nils-Nils." Men nu måste Ante skratta, och när Ante skrattade så där innande roligt, så måste de andra begge skratta med. "Ta hit kammen", sade Månke, som först återkom till allvarstankar.
Och där syntes som en liten, liten rök, stående rätt opp ifrån det där, som kom rännande. Månke han kom på fötter igen, och det med fart. "Herre gulla! Gosse! Stinta! Sir ni! Jag menar de är skrymt själf, som kom och tar oss." Ante och Maglena ryggade tillbaka af förskräckelse. De hade allt gärna, lika väl som Månke, velat ta till fötter.
Ja Ante, han har hört det här förut, han." Maglena trampade och vred sig, röd och ifrig. Märkvärdigare ändå, än hvad hon redan hört! "Jo du, karlen i lill'stugan har slagit sönder brännvinsflaskorna sina. Han tål inte se dem för sina ögon, och ." "Nu ska du få höra på stormärkeligt, stinta!"
Mannen blef så tagen, när han såg barnet, som förr feberröd kastat sig i plågor, nu ligga i lugn hälsosömn, att han ofrivilligt knäppte händerna i tack och lof till en hjälpsam Gud. Anna-Lisa afbröt sången och steg upp för att få komma ut. Mannen tog tag i hennes arm. "Du ska stanna hos oss stinta, för så glad som nu har jag aldrig varit i alla mina da'r." Anna-Lisa drog sig sakta ifrån honom.
Hon såg så mild och rar ut i denna stund, så treflig, snygg och kammad, fast hennes kläder voro usla och slitna. Husbonden såg upp förundrad. "Hvad i fridens dar hetter du, stinta?" "Anna-Lisa". Hon såg försagd och ängsligt bort till syskonen. Husbonden tog, liksom förvirrad, om hufvudet med händerna, som hustrun gjort nyss.
Maglena vände sig åter med brinnande ifver emot henne, som hade så mycke märkvärdigt att tala om. Ante tittade upp ett ögonblick från sitt arbete. Han späntade nu stickor. "Ladd-Pelle hette han." "Nå till den där Ladd-Pelle kommer en kväll sju stycken små barn, bra hungriga." "Farligt", suckade Maglena. "Men vi hade fått mat förr på dan, kom ihåg de stinta", ljöd Antes allvarliga stämma.
Dagens Ord
Andra Tittar