Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 9 maj 2025
Kaptenen och två jungmän blefvo kvar vid slupen och sysslade med den; vi andra begåfvo oss stapplande in i den varma stugan. Där stod julen upp i tak. En väldig brasa af tallved sprakade på den vida spiseln och upplyste rummet, hvarest dessutom på bordet brann ett stort grenigt ljus jämte några enkla.
Och han reser upp ett baner för hednafolken i fjärran, och lockar på dem att de skola komma från jordens ända; och se, snart och med hast komma de dit. Ingen finnes bland dem, som är trött, ingen som är stapplande. Ingen unnar sig slummer och ingen sömn; på ingen lossnar bältet omkring hans länder, och för ingen brister en skorem sönder.
Ty HERREN är en Gud som vet allt, och hos honom vägas gärningarna. Hjältarnas bågar äro sönderbrutna, men de stapplande omgjorda sig med kraft. De som voro mätta måste taga lega för bröd, men de som ledo hunger hungra icke mer. Ja, den ofruktsamma föder sju barn, men den moder som fick många barn vissnar bort. HERREN dödar och gör levande, han för ned i dödsriket och upp därifrån.
Sakta vandrade den gamle hän, Långsamt stapplande på stigen fram; I hans inre lekte tankar dock Med en anad framtids gyllne dar. Så den dunkla lunden nådde han. När Nadeschda honom vandra såg, Följde hennes blick hans tysta färd, Tills emellan gröna björkars löf Sista skymten af hans dräkt försvann.
Men vi ska läsa Gud som haver. Den kan Gusten med! sade gossen. Och så läste de "Gud som haver" flickan flytande och med "betoning", gossen stapplande och utan att komma till slutet. Han ville börja om från början igen. Men flickan tyckte, att det kunde vara nog, hon tog lillebror och spaden och släpade dem över bron. Och därmed var råttkriget slut.
En tät, från havet uppstigande mist gav hennes ord vikt, och ej utan stapplande mellan stenarna återfunno de fyra vandrarna vägen till boningshuset.
Han försökte le och detta leende trängde som ett svärd i Hannas hjerta. Hon såg honom gå, långsamt och stapplande, utför trappan, ut genom porten. Hon lutade sig genom fönstret, så länge hon kunde se en skymt af den aftärda gestalten .
Ändtligen då hon hade famnen full af ved och stickor, gick hon stapplande in, tände elden i spiseln och tog fram den lilla julgranen. Hon hade i fickan ett litet paket, hvars innehåll hon med största försigtighet öppnade. Derinne lågo några vaxljus, röda, gula och blå. Eva letade reda på en liten fotogenlampa, hvilken hon tände och stälde uppe på klockan.
Därför höll hon sig helst till det gamla och föreställde sig Gud som en gammal man, stapplande fram i sin himmel med staf i hand och stödjande sig så hårdt på stafven, att dess brodd ofta trängde genom emaljgolfvet och lämnade efter sig små hål, genom hvilka en och annan glimt af himmelens härlighet strålade ned till jordens mörker.
Hon tillslöt ögonen för att icke se den stapplande gestalten och öronen för att icke höra den hemska hostan. De letade sig ändå fram till hennes sinnen och förlamade hennes motståndskraft. Omärkligt, men säkert undergräfde de hennes beslut och väckte hos henne ett begär, som hon aldrig medvetet känt: begäret att få uppoffra sig helt och hållet för en lidande medmenniska.
Dagens Ord
Andra Tittar