Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 16 september 2025
Du ska sova på saken och så ska du ta henne så småningom men du är en sån tokig en, hon ska välan ha betänketid. David reste sig plötsligt upp och strök med handen över sitt hår, som var alldeles vått av svett. Han var så drucken att han ej kunde stå riktigt. Oroligt började han ragla av och an på golvet. Du har rätt du har rätt, stammade han, dom ska ha betänketid, det ska dom ha.
Mor i Sutre öppnade. Det var återigen haltebolinken. Ja, I ska få, ropade hon och slog med båda händerna. Tåla dig! Tåla dig! I ska få båda två Halten stammade: Sku sku skulle bara säg att vi vi vi blitt fler. Fyra stycken. Det var då håken, muttrade moran, smällde igen dörren. Men när Valborg bar ut vällingen och brödtärningarna till strykarna, hade talet vuxit till halva dussinet.
Plösligt blef Månke åter betänksam. Han såg ner på geten med ett undrande, förskrämdt uttryck i ögonen. "De fall' mej för", stammade Månke, som blef blodröd och började skälfva på rösten. "Det fall' mej för att jag mest hågas te gå härifrån ändå." "Men gosse", sade Kristina och såg honom mildt och fast in i ögonen. Kom ihåg att du aldrig mer behöfver svälta eller gå kring vägarna trött och slut.
Jag såg Hesselman på ett helt annat sätt och jag stammade: Skulle du dö i mars, men nu är det ju i juni. Ja, läkarna ha ju inte alltid så noga reda på tiden. Jag har lurat honom nu i 2 månader men jag vet inte hur det går i sommar. Å, sade jag, man ska aldrig förtvivla! Du ser så frisk och stark ut! Tycker du, sade Hesselman och jag såg att hans ögon lyste till. Det går nog bra ska du få se!
En avlägsen släkting skulle Almblad möjligen kunna äta upp om han blev mycket hungrig och släktingen tillagades på ett aptitligt sätt men äta upp Adolf, nej, det gick inte. Almblad talade vid sin hustru. Han började försiktigt: När ska vi slakta Adolf? Fru Almblad ryckte till och blev alldeles blek. Det brådskar väl inte, stammade hon fram. Den stora höstslakten har väl inte börjat än?
Hur måste han icke ha lidit däraf! Det dämpade och melankoliska i hans väsen stammade nog djupast från denna sorgens källa. Där fanns ju knappast någon ljuspunkt i hans yttre lefnadsomständigheter. Hans hustru delade visst icke ens hans tro! I alla händelser syntes hon aldrig i kyrkan, då han predikade.
’Jag är rik också’, upplyste jag naivt. ’Jag lyckönskar er, fröken Margit’, sade han. ’Och dessutom är jag kär! I er!’ Gud, så överraskad karlen blev. Han formligen hoppade till, och jag undrar inte på det. ’Hur ... hur sa’ ni?’ stammade han. ’Jag sade, att jag är kär i er’, upprepade jag, ’och om jag vore som ni, så skulle jag gifta mig med mig, eftersom jag är söt, sympatisk, rik och kär.
Ja .... jaså.... Jag var ytterst förlägen, emedan jag nu begrep hvarför hon skrattade. Du är samma, precis samma Lisi som förr. Ja naturligtvis hvarför skulle jag förändrat mig? stammade jag liksom för att urskulda mig. Redan i skolan råkade ingen vid festliga tillfällen i extas såsom du.
Min man hade visserligen på det strängaste förbjudit mig att ge dem socker, men det hann jag ej i brådskan tänka på. De hade just fått hvar sin bit, då han steg in köksvägen. Ger du åter socker åt dem? sade han genast i förebrående ton. Jaa när de gråta stammade jag till försvar. Gråta? Kan man inte förhindra det på något annat sätt?
För hvarje rörelse i dörren flögo alla ögon dit, man svarade uppåt väggarne, stammade och tog tillbaka. Lärarena blefvo otåliga; den ena efter den andra började i applikatur-toner sjunga om lättjan, smällarna och klubban, och refrängen på hvarje vers blef alltid klatsch och aj, aj! Då inträdde herr Gyllendeg.
Dagens Ord
Andra Tittar