Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 23 juni 2025
Om detta och om mycket annat skulle hon gärna velat tala med prosten; men stackars prosten skulle nog bara bli förlägen och hosta och stamma, som han alltid gjorde, när han icke visste, hvad han skulle säga. Prosten blef dessutom sjuk strax efter jul, så att komministern måste öfvertaga konfirmationsundervisningen.
När hennes far kom hem, fann han i sin dotters rum en gammal qvinna med vissnadt anlete sittande i en länstol. Han ernade draga sig tillbaka, men hon sade: "Kom min far, känner du ej din Rosa? Se nu behöfver du ej mera skona din stackars, barnsliga flicka, hon är gammal nu.
På det sättet stod han en stund och tycktes vilja tvinga sig att ej säga något vidare. Hastigt tog han ett par tre steg framåt och stannade framför henne med genomborrande ögon. Stackars, stackars barn, viskade han. Du, som var ämnad till drottninglycka och en blid ålderdom! Var det honom du såg? Vem? Jag har ingenting sagt. Vem, frågar du.
Han mottogs vänligt av en medelålders fru och framstammade sitt ärende: han skulle fråga om han kunde få något på den här klockan; han hade råkat i en tillfällig förlägenhet, men han skulle ta ut den snart, den var ett minne. Jaså det är ett minne, sade frun med ett försmädligt leende. Den stackars gossen visste icke att det var den vanliga formuleringen av en sådan låneansökan. Han fick en tia.
Hon dog för sex eller sju år sen, det är bara för att folk skall se att han ännu firar hennes dödsdag. I den kostymen beger han sig vanligen till kyrkogården med barnen... Stackars karl, han är tydligen på dekis. Nå, är han i Revisionen än? Ja, han är en duglig embetsman, säges det.
Det tror jag nog, svarade min mor helt torrt. Men den saken angår mig och inte dig. Och låt du mig hållas. Då förstod jag, att hon ämnade uppsöka en äktenskapsförmedlare, och även det hade jag förutsett. På vår gata fanns det tvenne och den ene var ingen annan än den där skräddaren, vår falske anförvant, som med sina konster och knep ruinerat min stackars far.
Ingen visste, hvarifrån han fick brännvinet, men alltid hade han en flaska gömd hos sig i sängen, och alltid fann han tillfälle att fullfölja sitt själfmord, hur strängt han än bevakades. Elsa gjorde sin plikt mot denna stackars misshandlade lekamen, som hon älskat och ännu älskade, ehuru med skräck, med lifvets fasa för döden, hälsans vedervilja för förruttnelsen.
Se här, fortfor Julia och lämnade Hermione en liten sirlig handskrift, här är mitt försök. Denna gång rör sången den stackars Narkissos.
Lotta stirrade ut mot träsket ... fisken hoppade ännu i vassen, men dimman skymde bort för henne hela den vackra utsikten, dock såg hon dit, som ville hon genomtränga dess skymmande och fuktiga slöjor. Han tog sakta hennes hand. »Stackars Lotta!» »Det blir allt regn i natt», sade hon liksom i tankarna. »Den stiger inte, den faller allt.» »Hvilken?» frågade han.
Bella lofvade skrifva en gång i veckan, men hon kunde ej förmå Hanna att lofva detsamma. Och Hannas afskedskyss var så sval, hennes blick så förströdd, att Bella kände bittra tårar stiga upp i halsen. Men hon sväljde dem med en sträng förebråelse mot sig sjelf: stackars Hanna, hur skulle hon nu kunna tänka på mig? Tåget rullade bort, och Bella fick ej ens en afskedsblick ur kupéfönstret.
Dagens Ord
Andra Tittar