Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 19 juni 2025
Hon hörde en oändlig ramsa av de grövsta kötteder, de grymmaste svordomar framlallade med en beskedlig, gråtmild röst. Icke Daniel. Hon andades ut, blev sittande en stund på hasorna. Så reste hon sig upp, stack huvudet över spiltgaveln. Röda gumsen låg kullkastad på halmen, lutad över honom stod den halte ynglingen, strykaren, surrade gumsens ben med tjudret.
Flickan, som redan var litet drucken, stirrade förskräckt på honom. Då såg han på henne med en sådan blick att hon blev rädd, hon tog sedeln, stack den åt honom och sade fräckt: Är du en sån där som vill slåss eller en sån där greve så gå din väg! Jag är en anständig människa jag vill inte hör du gå din väg vad menar du är du en greve?
Detta skulle nu ej inverkat på vänskapen mellan de båda, om ej arrendatorn redan förut tyckt sig märka att små fördelar tillföllo Höjer dem han ej skulle ha haft, men nu när någon pekade på det, så stack det i ögonen.
Jag knäppte emellertid upp pälsen, för att vara beredd, upptog försiktigt min kniv och avskar oförmärkt snörena på mina lappjäxor. Därpå stack jag den uppslagna kniven in i pälsärmen, fast besluten att kapa skotet vid förefallande behov. Ju längre vi kommo ut på fjärden, dess större andrum fick vinden, och sjöarna blevo allt längre.
Hon tog sin hatt. Se der kommer brefbäraren tvärs öfver gatan. Jag undrar om du får bref, jag är så nyfiken. Kort derpå stack tjensteflickan in ett bref. Hanna såg på stilen, den var främmande. Hon öppnade brefvet med en viss förvåning, det var så ytterst sällan hon mottog bref från andra, än sin mor.
Till slut gick han fram till henne, räckte henne kuvertet, så att ingen skulle se det i trängseln och viskade: Ta det! Kvickt! Vilket? Kvickt! Han stack det i handen på henne och skyndade mot dörren... Han hade redan hunnit ned i stora trappan då han hörde en röst: Stellan, Stellan! Han visste att det var hon. Han stannade utan att vända sig om. Hon kom fram till honom, stod alldeles inpå honom.
Han satt på marken och sparkade för att få loss sporrarna, spottade och fräste. Slutligen lossnade de, och han sprang sin väg, rytande som en ko. Då stack Nilenius’ svärfar, undantagsgubben Mattsson, ut sitt skalliga, brynta huvud genom dörren till brygghuset och sneglade hånfullt efter Lars. Ja si dän ä då nånting tä kun var tokug, dän, hå hå hå, så visst, så visst!
Jaså, mamselln är inte det? sade mor i Sutre. Hon stack händerna under förklädet, den breda, kraftiga hakan sjönk mot bröstet. Efter en stund sade hon: För en vill ju ogärna att folk ska fara hungriga från Sutre. Och vad betalningen anbelangar så bleve det väl bra med den. Jovisst, mumlade greven. Stor tack, kära mor, stor tack. Och han ropade otåligt: Träsken! Var blir han av? Låt oss köra.
Hon smög sig förbi basarne, knep en guldstickad grand i armen, stack en annan i sidan, puffade undan ett par altar och kom till sin vanliga plats, sjungande så starkt hon kunde. Hon stod snart temligen långt från sina kamrater, hvilka som vanligt något drogo sig undan henne. Hon märkte, att dimman för hennes ögon tilltog. Det blef skumt. Hon försökte öppna ögonen, men såg ej bättre.
Det kom en lång och ilsken ringning på tamburklockan. "Ring ni!" sade Nathanael Lundbom uppmuntrande. "Det mår ni bara bra av. Gno på! Sätt fingret på knappen och tryck. Det är så enkelt, så." Men det kom ingen mera ringning, fastän Lundbom med spänning väntade. "Kanske det var posten!" mumlade han och stack ett ludet ben över sängkanten. "Jag får allt lov att se efter den saken."
Dagens Ord
Andra Tittar