Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 19 juni 2025
Modren påminte sig brödskalet och stack en stor bit deraf i handen på Hellu. Sjelf förmådde hon ej äta deraf, men Hellu tuggade och åt med stort välbehag. Det här är riktigt godt, mamma, sade hon. Det hade också gått flere veckor, sedan hon sist hade fått färskt bröd. De hade en lång tid lefvat på hoptigda brödkanter och kalla potäter. Derför smakade det nu så godt.
Mins ni, hur noga hon i fjol låtsade vara, när inte herr Hallgren ens dugde att spänna på skridskorna? Jo, jag tackar! Få se, om hon ej blir relegerad, sade en femte. Jag täcks knapt säga, att jag är på samma klass, som hon. Hvad tisslas här om för vigtiga ting? frågade Bertha, som i detsamma gick förbi och stack sitt hufvud midt i skocken. Ts! sade en af flickorna hemlighetsfullt.
Hur skulle han ha velat vara annat än god, om han varje dag hade kunnat lägga huvudet i hennes knä, blivit smekt av henne, omvärvts av denna vithet. Hur hade det varit möjligt annat! Men också i denna lycka fanns det stunder, då det stack till inom honom av avundsjuka mot fadern.
Det stack nationaläran, och letande ännu i sista stund efter ett oåtkomligt dråpord, gick han rakt på fienden, tog honom i västen och röck honom ut på backen. Flickorna ställde opp sig i dörröppningen att åskåda drabbningen, och det föll ingen in att söka gå emellan. Norman var liten och satt, men Carlsson var grövre och utvuxen.
Men Elis söner voro onda män, de ville icke veta av HERREN. På följande sätt plägade nämligen prästerna gå till väga med folket: så ofta någon offrade ett slaktoffer, kom prästens tjänare, medan köttet koktes, och hade en treuddig gaffel i sin hand; den stack han ned i kitteln eller pannan eller krukan eller grytan, och allt vad han så fick upp med gaffeln, det tog prästen.
Med flickorna kunde det vara detsamma, men pojken, äldste sonen, blifvande caput familiae, en sådan obehaglig klump! »Mamma!» Lille Karl August stack fram sitt hufvud ur hålet i sitt hus, såg upp till modern, som i det öppna fönstret stod och sköljde salaten, stirrade frågande med sina ljusa ögon och gapade med sin röda mun, »mamma, ä' det roligt i himlen?» »Det vet jag inte. Hur så?»
Och i betraktande av sin höga ålder tillät han sig också att giva den unga damen en liten vink beträffande toaletten. Men då fick den unga damen en ny gråtattack. I detsamma stack Elis Eberhard sin slitna mössa fram ur granhäcken och sade: Du Abraham! Ta och kila hem! Aposteln flyger ner över fälten, och det vore nog bäst, om du kunde komma först. Jag ska ta hand om tösen. Så försvann Abraham.
»Jag känner att jag kommer att ligga här i månader», svarade Isidor. »Tag fram papperen och fyll i anmälningsblanketten.» »Hur känner du dig nu?» frågade Östkvist. »Hela underkroppen käns fullkomligt kall och känslolös.» Östkvist stack sin hand under täcket och kände på sin kamrats ben. »Jag tycker det käns varmt, jag», sade han. »Utanpå, ja», svarade Isidor. »Men det käns en köldkänsla inifrån.»
Sedan gick han ut i förstun, tog bort ett löst bräde i väggen och stack handen dit in. Där inne fans ett kärl med »kalja» eller svagdricka. Han fyllde en liten stånka och bar in den på bordet. När allt detta var gjordt, väckte han de små med en puff, och om en half minut stodo de alla tre vid bordet. "I Jesu namn till bords vi gå. Välsigne Gud den mat vi få!" Man stod och åt.
Hon stack ut huvudet genom fönstret. Valborg! ropade Träsken, alltjämt spelande och smällande takten med hälen. Gör dig i ordning. Vi ska åka, genast. Säg åt moran, att vi ska åka. Var är Daniel? Han är här, sade Valborg, lämnade plats för pojken. Och Träsken spelade och sade: Daniel. Det är kolra vid Frönsan. Sägs. Vi ska åka, genast. Följer du med?
Dagens Ord
Andra Tittar