United States or Isle of Man ? Vote for the TOP Country of the Week !
Hvad skall jag göra, jag slipper ej ur en fläck." "Ingen nöd, herr kapten", sade den gamle och stack sina seniga händer in i kaminen, "vi få väder nog i dagbräckningen, och båtarna ligga i land hela natten." "Och detta ord skall du hafva pris och ära för, gamla kamrat, och ett godt glas, förstår du. Jack, se åt i tepannan, om där finns vatten, och laga en stark spik åt gubben.
Djurläkarnas tummelplats liknade en marknad, som härjats av någon nattlig orkan. På en stol nere vid dörren satt en uppassare, en ung gosse, hopsjunken som en trasa och sov. Det var densamme, som hade fallit omkull med brickan. Hall klappade honom varsamt på axeln och stack till honom en tiokrona. Gossen for upp, förskräckt, förvirrad, med övergångsålderns ständiga onda samvete i blicken.
När Lundstedt äntligen kom ut på gatan, tyckte han att det sken sju solar på himlen, och att livet inte alls var så mörkt, som elaka människor påstodo. Han ville sjunga på Rödbotorget, och skulle ha dansat över Norrbro, där vaktparaden nu passerade, men han lugnade sig och stack av ner till Storkyrkobrinken, där han inträdde i en mössbutik för att få sig den blå mössan med lyran på sammetsranden.
Beskow gjorde läseriet fint och på modet, och efter modet följde nu en hel del af underklassen. Läseriet var hvad spiritismen nu är: ett godtköpsvetande, en föregifven högre kunskap om förborgade ting, och det omfattades derför med begär af alla fruntimmer och olärda, och stack sig slutligen in vid hofvet.
Där hoppade fiskhuvud, paddor, ulvar och björnar, men de flesta hade lindat armar och ben med röda trasor och klätt sig till djävlar. En djävul kom löpande före de andra och ryckte till sig facklan, som han stack fast mellan käftarna i sitt galthuvud. Sedan bar det i väg med lågor och gnistor om trynet.
När solen sken, stank den torkande, orenliga leran i värmen, när det regnade, stod hela gården och blänkte, det var en svart, djup, bottenlös välling, soporna drunknade, till hälften i smörjan och här och der stack det fram en gammal känga eller en trasig tallrik.
Till slut började Börevig nicka. Plötsligt öppnades dörren. Kyparen rätade på sig men sjönk ihop. En förhutlad tiggare stack in huvudet. Han kastade en skygg blick på kyparen och tassade därpå fram till Börevigs bord. Börevig talade fortfarande mellan nickningarna. Vill ikke den Herre Börevig såg på tiggaren med ögon, som tycktes inlagda i olja, likt hans födelsetrakts fiskar.
Han sträckte fingret mot Kalle: Slicka nu! Kalle slickade upp bloddroppen. Nu ä dä din tur. Kalle fick tag i stoppnålen, stack till och lät Stellan slicka. Nu ska vi göra dä en gång till. Dä va så lite blod. Ah, dä behövs inte mer. En droppe ä väl nog. Dä beror väl inte på, hur mycke man får i sig, utan att dä ä blod å inte nåt annat. Då svär vi då att vi ska dela ljuvt å lett. De svuro.
Minuten efter stack huvudet åter fram, lika långsamt, men med mera trygghet över de vädrande rörelserna. Det var Kalle Möller. Han såg sig omkring för att orientera sig på denna för honom främmande gård, tittade upp mot fönsterna, fick plötsligen syn på Stellan och gjorde en grimas, åtföljd av fingertecken, vilka Stellan uppfattade som en fråga, om han bodde där.
Dagens Ord
Andra Tittar