United States or Vanuatu ? Vote for the TOP Country of the Week !
Hon tog sin hatt. Se der kommer brefbäraren tvärs öfver gatan. Jag undrar om du får bref, jag är så nyfiken. Kort derpå stack tjensteflickan in ett bref. Hanna såg på stilen, den var främmande. Hon öppnade brefvet med en viss förvåning, det var så ytterst sällan hon mottog bref från andra, än sin mor.
Hennes ovilja vaknade fördubblad, när hon jemförde detta öfverflöd med hennes mors torftiga, illa försedda bostad. Tjensteflickan återkom och bad henne stiga in i ett inre rum. Hon kastade en något ringaktande blick på Hannas tarfliga klädsel.
Med "tro" här menas nog icke frälsande tro utan tro på bönhörelse rörande de böner om Herrens tillkommelse, som de hade uppsändt. Vi läsa, att församlingen i Jerusalem hade "ständig bön" för den fångne Petrus, och dock öfverraskades de så af bönhörelsen, att de trodde tjensteflickan Rode vara "ifrån sina sinnen," Apg. 12:15, då hon sade, att det var "Petrus, som stod utanför porten."
Han satt på ett bord, positivspelaren, och hade sitt instrument framför sig på stolen. Det blef först vals, så polka, och så vals igen. Men den stackars tjensteflickan kunde inte dansa. Hon stod och stampade på en fläck, röd och varm, klumpig och så löjligt allvarlig. Han fick henne ej ur fläcken, och då hon vände sig, var det alltid galet och förvändt.
Men hon stod i ett hörn, den lilla tjensteflickan, och betraktade Matti med tårar i sina ärliga ögon. »Om han blir min», tänkte hon, »skall han, om Gud så vill, bli en bättre menska.» Dock det var ej så, att hennes fromma önskningar skulle gå i fullbordan.
Här sitter hon nu och väntar på sin hjertans kär, hon, Katri, hemmansdottren från Wiitasaari, tjensteflickan hos doktorns här i hvita huset och frökens lekkamrat, hon väntar sin fästman, hon har fått hans bud att han just den dagen skulle komma till staden. Katris tankar sväfva bort till hemmanet, som en gång skall bli hennes, men ännu eges af fästmannens far.
Men det är icke han, det är en tjock gårdsegarinna från närmaste by, hon skall till staden för att göra sina visiter. Hon sköter sin välfödda häst med kraftiga händer och har skyddat sin bredskyggiga hatt med en ljusgrön musslinduk, som blott till hälften döljer en slöja af gul tyll och röda blommor. Den lilla tjensteflickan behöfver ännu icke rodna så vackert: han dröjer ännu, den älskade.
Hanna insöp den begärligt; den bar till henne en helsning från vaknande, sprittande lif och på samma gång ett afsked, som nästan kändes vemodsfullt. Tjensteflickan inträdde och sade, att en herre frågat efter fröken Rappe. Och då Hanna icke ville störa sina värdinnor, måste hon mottaga honom på sitt rum, full af undran hvad han kunde vilja henne.