United States or Bahamas ? Vote for the TOP Country of the Week !
När Jesus tågade upp till Jerusalem, menade de, att han då skulle upprätta riket, Luk. 19:11, och bringa in nästa tidsålder eller de tusen åren. Efter uppståndelsen frågade de angående samma sak. Apg. 1:6. Likaså nu. Lärjungarna ville veta, när löftet till dem skulle uppfyllas, att de skulle få "sitta på troner och döma Israels tolf slägter." Matt, 19:28.
Först efter deras Herres återkomst tilldelas dem lönen, som består uti regementet öfver tio eller fem städer o. s v. Ett parallellställe till detta är Apg. l:6-7, der Jesus ock framställer rikets, Israelrikets, upprättande såsom en händelse, som skall inträffa först sedan vittnesbördet om Kristus nått till "jordens ände."
Sedan nu dessa getter fått sitt straff, återstå endast fåren , och om dessa läsa vi, att de få "evigt lif." Matt. 25:46. De hade förut varit "rättfärdiga," v. 37, i samma bemärkelse som Kornelius kallas "rättfärdig," Apg., 10:22, eller att de likasom Kornelius "gifvit allmosor" och bevisat sina medmenniskor godt gjort rättfärdiga gerningar i allmänhet.
Lönen för den rättfärdige Kornelius blef, att han fick "syndernas förlåtelse och, den helige ande," Apg. 10:43, 44; och lönen för dessa "rättfärdiga," Matt. 25:37; blir, att de få evigt lif, v. 46, d.ä. blifva födda på nytt . Då är jorden sålunda fullt rensad och ingen ofrälst finnes mera qvar på jorden. Vi läsa der: "Säll den, som förbidar och hinner fram till 1,335 dagar."
Det oaktadt kunde Jesus både vara deras lärare, profet, prest och konung. I Apg. 1:6, 7 se vi, huru han undervisade angående Israels rikes upprättande han var då deras profet af Luk. 24:20, huru han såsom prest välsignade dem, och af Matt. 28:18-20, huru han såsom konung befaller dem att utgå med fridens evangelium.
Denna uppenbarelse till Johannes gafs också flera år efter, sedan Paulus skref Kolosserbrefvet. Uttrycket i Apg. 1:7 bevisar icke ens, att det aldrig skulle tillkomma apostlarna att få reda på dessa tider. Det står icke: det skall aldrig tillkomma eder, utan endast "det tillkommer eder icke," o.s.v.
Jemför det två gånger upprepade uttrycket "min ande," Joel 2:28, 29, men det likaledes två gånger upprepade uttrycket " af min ande." Apg. 2:17, 18. Allt det härliga, som skedde på pingstdagen, var dock endast droppar af anden, men nu kommer hela hafvet af andeutgjutelse. Dessa andeuppfylda judar skola då utgå med budskapet i verlden.
Med "tro" här menas nog icke frälsande tro utan tro på bönhörelse rörande de böner om Herrens tillkommelse, som de hade uppsändt. Vi läsa, att församlingen i Jerusalem hade "ständig bön" för den fångne Petrus, och dock öfverraskades de så af bönhörelsen, att de trodde tjensteflickan Rode vara "ifrån sina sinnen," Apg. 12:15, då hon sade, att det var "Petrus, som stod utanför porten."
Och ännu mera synes det så, då vi läsa vår frälsares ord i Apg. l:7 till de tolf, att det icke heller tillkom dem att veta dessa tider och stunder, åtminstone ej förrän de fullgjort predikandet af evangelium till "jordens ände," v. 8. Jemf., huru Jesus hänvisar till Daniel i Matt. 24:15: "När I fån se förödelsens styggelse, om hvilken är taladt af profeten Daniel."
I Apg. 3:21 kallas de tusen åren för "tiderna för alltings återställelse," och Petrus påstår helt tryggt både att dessa tider först då skola inträda, sedan himmelen återlemnat den upptagne frälsaren, och att Gud af ålder talat om dessa tider "genom alla sina heliga profeters mun." Vi vilja i korthet påpeka några flera karaktärsdrag af denna härliga tid.