United States or Bangladesh ? Vote for the TOP Country of the Week !
Dig, gröna äng, jag söker Ännu en gång, Där klara bäcken kröker Sitt muntra språng. Invid den gamla stammen Min torfbänk är; Och getterna och lammen, De trifvas här. I dalens skygd, där lärkans toner skalla, Jag sitter hänryckt vid min flickas sida. Vid mina fötter källans böljor svalla, Af blommor kyssta och af fläktar blida.
Hon trippade in emot den stora stammen där de höga rotknölarna voro sittplatser och liggplatser bekväma nog både för folk och getter. Ante kom "in", dragande kälken efter sig. Han tog kunten ur den, samt tjärvedsstickorna och fällen. Sen stjälpte han kälken oppner på alla fyra stolparna. Maglena dukade fram de små vrilarna fyllda med skummande varm mjölk samt bullar och bröd från bröllopsgården.
»Och de sprickor, längs hvilka vulkaner uppstå?» »Nej.» »De äro jordorganismens sjukdomar , min herre.» »Det förstår jag inte.» »Vi föreställer oss en björk, till exempel. Trädet har sin normala temperatur märk ordet temperatur genom hela stammen.» »Ja, naturligtvis.» »Barken är glatt och jämn.» »En ungbjörk således.» »Ja.
Stammen så rak och hög, och kronan sen kommer ni ihåg, att vi just anmärkte, hur regelbundet den fyllde sig? Anders har jag sökt trösta, så godt jag kunnat. Han tycks sannerligen vara mera bekymrad öfver Rosa än öfver trädet, Rosa själf skämtar ofta med honom öfver hans lustiga förskräckelse; men den gamle mannen skakar ännu alltid betänksamt på hufvudet, så ofta det blir fråga härom.
Den gudfruktiges ro är som furan, vuxen på heden, Tryggad och fast, ej böjer en storm den väldiga stammen; Samlas ock många att hugga den ned med förenade krafter, Går det ej lätt, manhaftiga slag, väl öfvade armar, Långt dagsverke behöfs därtill och yxor af godt stål." Så förmanande slöt Zakarias, värden på Hjerpvik.
Och molnen purpurranda Sin blåa gräns Och jordens fägring blanda Med himmelens. Men källan står därunder Så ren och ler Och lockar fästets under I skötet ner. Dig, gröna äng, jag söker Ännu en gång, Där klara bäcken kröker Sitt muntra språng. Invid den gamla stammen Min torfbänk är; Och getterna och lammen, De trifvas här.
Och dessa äro de arvslotter som Israels barn fingo i Kanaans land, de som prästen Eleasar och Josua, Nuns son, och huvudmännen för familjerna inom Israels barns stammar utskiftade åt dem, nämligen genom lottkastning om vars och ens arvedel, såsom HERREN hade bjudit genom Mose angående de nio stammarna och den ena halva stammen.
Kapten Mc Neill och förste styrmannen gingo i land i en julle och smögo sig i skydd av mörkret upp till infödingarnas huvudby. De funno stammen församlad kring en lägereld. Två personer sutto i samtal just framför kaptenen och hans följeslagare. En tillfällighet ville att det var stammens hövding och dess överstepräst. Kai-kai! sade hövdingen. Det var en förträfflig måltid.
Och nu kom han ändteligen fram med saken. Åskan hade slagit ned på Rosas alm, det sköna trädet, som ni minns stod just vid hörnet af byggningen till vänster, då man kom in från landsidan, hade splittrat sönder grenarne och bräckt stammen vid roten. Ni kan föreställa er min ledsnad. Det hade verkeligen någonting ovanligt med sig, detta träd. Så ungt ännu, och ändå så yppigt!
Och Mose bjöd Israels barn och sade: Detta är det land som I genom lottkastning skolen utskifta såsom arvedel åt eder, det land om vilket HERREN har bjudit att det skall givas åt de nio stammarna och den ena halva stammen. Ty rubeniternas barns stam, efter dess familjer, och gaditernas barns stam, efter dess familjer, och den andra hälften av Manasse stam, dessa hava redan fått sin arvedel.