Mamma har kaffe åt dig, och jag får med. Hon har köpt bullar af torparmor, som bakat i dag, och de äro goda! Kom nu, får du halfva min del också! Jag är mätt ... du kan hela min bulle, pappa, sockret med, bara du kommer! Och han drog fadern öfver stock och sten och följdes nästan viljelöst af den mörke, allvarsamme mannen, öfver hvars drag der hvilade liksom ett tungt moln.

Tänk, tänk! Det finns i alla fall någonting, som heter samvete, och det är mäktigare än du tror. Han drack sitt kaffe och stoppade två bullar i fickan för att fortsätta frukosten gatan. Redan innan skolan började för dagen, hade han skaffat sig visshet om att Evelin talat sanning. Åtminstone delvis. Hon hade verkligen varit i Gula Rosens tjänst vid tiden för Tre Remmare-mordet.

Bordet var dukadt med kringlor, bullar, pepparkakor och äppelkakor för tjugu personer, med socker för tio och grädde för fem, och med tre par djupa storrosiga kaffekoppar omkring kaktusplantan, som med sin stora svällande gråhvita knopp intog hedersplatsen. Längst in i ena hörnet af soffan satt Schana, skymd bakom blomman och lampan.

Hon trippade in emot den stora stammen där de höga rotknölarna voro sittplatser och liggplatser bekväma nog både för folk och getter. Ante kom "in", dragande kälken efter sig. Han tog kunten ur den, samt tjärvedsstickorna och fällen. Sen stjälpte han kälken oppner alla fyra stolparna. Maglena dukade fram de små vrilarna fyllda med skummande varm mjölk samt bullar och bröd från bröllopsgården.

Offergalten, som svearna fordom blotade under dyster sång, svällde rund och degig sina korta ben, och den sturska och strittande hanen, som Jorgrimmes döttrar tillbådo med pannan mot ljungen, stack upp sina två rödfärgade fjädrar ur en ring av andra mindre bullar, som föreställde hönor och kycklingar. Men under bordet sattes ett fat med mat åt de döda.

Den lille blef naturligtvis vänligt mottagen och fick både bullar och saft mycket han förmådde. "Ser du en sådan liten arbetskarl jag funnit till hjälp åt vår trädgårdsmästare?" Det var den rike, som nu återkom och riktade frågan till sin hustru. "Men får du väl ändå bestå honom nya kläder, tänker jag?" "Just har jag tänkt."