United States or Sweden ? Vote for the TOP Country of the Week !
Men dylika spratt, om de än gåfvo anledning till förargelse, utplånades snart af andra, som blott påkallade skratt; och då dessutom hvarje förolämpad, hvad ögonblick som helst han gick förbi skolan, kunde inbilla sig höra den af honom angifnes klagorop och sålunda hugnas, slog förtrytelsen aldrig djupa och utspridda rötter.
Bär inte något agg till mig, Ån! sade Drifva. Ån spratt till, tog Grotte under armen och sprang ut i backen. Där grov han ner honom och kastade en jordhög över. Sedan låg han där fram emot morgonen. Då gick han och lade sig på tröskeln utanför Drifvas sovkammare. När solen steg, gick han till bäcken och tvådde sig från huvud till fot.
Då gav hon buren ett hårt slag med käppen, så att Yrsa-lill spratt till och öppnade ögonen. Du har det gott, du vallkulla, bättre än jag, sade hon med ett främmande och elakt löje. Jag kom annars inte hit ned för att pina dig. De första dagarna kunde jag nog haft lust därtill, men sedan ha mina budbärare skaffat mig annat att grubbla på.
Sade jag dig, att jag i dag har sett Karmides? Rakel, som vid detta namn spratt upp ur sina tankar, fäste sin blick på Myro och frågade med matt röst: Vad var det du sade om Karmides? Att jag har sett honom i dag på gatan, svarade Myro, glad att hava ett samtalsämne, som vann Rakels uppmärksamhet. Må gudarne straffa den trolöse uslingen! Han tyckes icke hava något samvete.
Och där stod en annan, som han förra våren tagit en glaskula från, som var värd tio stenkulor: han hade stoppat den i fickan och sagt, att han inte visste, vart den tagit vägen. Och nu stodo de alla här! Han blev blodröd i ansiktet. Till sist spratt han till, då hans tant ryckte honom i armen och sade: Hör du inte, vad jag säger! Hälsa nu vackert god dag på dina nya kamrater.
Och gumman tänkte: Inte hade han tagit det så illa, om han inte varit skrämd på förhand. Hennes gnat och skällsord, dem kände han väl. Dem har han väl aldrig annat än skrattat åt. Som de andra ungarna. Nej, det hjälps inte, det. Det är nog Lars, som har felet. Han har skrämt pojken, om det så skett med vett och vilje eller ej Hon spratt till.
Hon log åt sin tankelek. Härnäst kom Stava. Kök och klädkammare, tänkte mor. Sist kom Daniel. Som han var yngst och kälen gick han icke förbi utan ställde sig tätt intill mor. Då spratt hon till och rodnade. Vad en tänker tok! Är detta gudsbetraktelser.
Jag vill inte folk ska säga att länsman tar tjuvar i Sutre. Greven spratt till men förblev sittande, bolmade så att gnistorna föllo som rubiner från turkens turban. Nå, min kära gästgivare, sade han, det kommer väl lägligare tid för oss båda att talas vid. För stunden vill jag följa hans råd. Min lilla grevinna skall strax vara färdig. Får jag alltså be kära mor att hämta Basilius.
Men tänk, om endera av oss kom i behov, så att det egna inte förslog till liv och uppehälle? Vill då inte kärleken ge bistånd? frågade hon och spratt upp. Kom du i nöd, Albert, skulle inte jag skänka dig av mina medel, så länge jag hade, och jag fann att du inte var en förskingrare, en usel en. Och blev jag mycket fattig, så kan det ju även hända, att du ... att du skulle vilja skänka mig något?
Vi vandrar jag allena i dalen. Rätt skönt, sade Abraham. Hu, det är ju fult som en gammal kärring. Hon sträckte sig plötsligt fram över bordet och drog honom i håret. Stryk upp luggen, pojke. Ni ser lömsk ut. Men Abraham spratt till och slog henne över fingrarna. Låt ni min lugg vara! sade han. Och han slog henne så pass omilt över fingrarna, att hon åter blev lugn och började leka med pjäserna.