United States or Anguilla ? Vote for the TOP Country of the Week !


Det var den första gången i livet som han fann sig obevakad, och han kände, att dessa stackare i grund och hjärta voro lika stora barn som han själv. Korset med påskskatan svängdes nu av andra. Han fattade den vallkulla om livet, som hade kysst honom, och dansade med henne framåt över åkerstubben. Medan detta pågick, voro stalldrängarna sysselsatta med att lägga alla vagnsskaklor i kors.

Jag visste, att i en skogslada satt en vallkulla och väntade honom, utklädd i dyrbara kläder och med ett litet hov av drickande skogsmän. Är detta landets husbonde? frågade jag. Valdemar, i ett sådant läge hoppas jag slippa att någonsin behöva visa mig. Men vad svarade Valdemar? Därtill har du inte mod, broder, sade han... Nu tror jag att jag fick färg i dina kinder, fränka.

Tre gånger släppte han henne och försökte att trycka ned henne under vattnet, men var gång flöt hon upp igen. Ti vill inte taga henne, sade den gamle. Han bryr sig inte om annat än mör. Men var står en sådan att finna, där Valdemar håller läger med sin här? Stig upp, vallkulla, och till din spelman. Ni äro bestämda för varann, hur många prövningar som än kunna vänta er.

Hon visade dem för Jutta, som satt kubben. Av vem har du fått all den härligheten, vallkulla? frågade Jutta föraktfullt och låtsades först icke märka Valdemar. Yrsa-lill förundrades. Av honom. Av vem annars? svarade hon utan begrepp om blygsel och pekade långsamt och sökande Valdemar. Jag ville själv se det för att kunna tro, viskade Jutta bittert och vände sig från henne.

När han icke hade hennes nystan och syaskar omkring sig bänkar och bord, grep honom en känsla av ensamhet. Ibland gick han till vindögat och såg en liten vallkulla, som hette Yrsa-lill, springa förbi med bara fötter. De voro röda hälarna och vita ovanpå. När bouppteckningen skulle hållas, samlades alla i likrummet, och det stod mycket folk utanför den öppna dörren.

gav hon buren ett hårt slag med käppen, att Yrsa-lill spratt till och öppnade ögonen. Du har det gott, du vallkulla, bättre än jag, sade hon med ett främmande och elakt löje. Jag kom annars inte hit ned för att pina dig. De första dagarna kunde jag nog haft lust därtill, men sedan ha mina budbärare skaffat mig annat att grubbla .