Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 8 september 2025
Men så hade hon de andra syskonen, hvilka äfven ville vara med, lill'Brita-Cajsa, alla hade slagit krets omkring dem och sleto den återfunna i armar och ben för att få ta henne och smeka henne, och klappa henne, de med. "Märta-Greta, fina, granna lill'stintan", som de gått i tungsam saknad efter. Samma lill'stinta fast hon nu var i fina herrskapskläder.
Jag älskar hans hand. Den har ett så oefterhärmligt lent sätt att smeka. Jag ansåg detta vara själfva afslutningen. Han hade talat mindre lifligt och sagt, att han nästan ångrat allt hvad han berättat mig föregående dag. Jaså.
Och fastän jag låtsade gräla på henne, bullrade jag med och nändes icke sluta, ehuru jag fruktade att hon skulle blifva alldeles klarvaken och på hela natten icke få tag i sömnen. Men hon var så ljuflig och förtjusande söt i sitt hvita linne, den lilla bytingen, att jag omöjligen kunde låta bli att krama, kyssa och smeka henne. På samma gång greps jag af förvåning öfver min egen dåraktighet.
Han förde henne fram mot skrifbordet, fram till lampan, de stodo och logo hvarandra in i ögonen, nu visste de båda, att hon var hans. Han drog henne till sig, och hon var icke kall, hon var lycklig och trygg i hans famn. Och så kom frågan, hviskad in i hennes öra; och så den gamla ångesten. Hon försökte smeka honom lugn och god, men det var förgäfves. Hans ansikte mulnade.
Hon tänkte med en trygg värme på honom, som hade sagt att han alltid ville vara hennes vän, som kunde lägga hennes hufvud mot sitt bröst och smeka så lent och fint, kyssa och smeka utan att fordra utan att anse henne dålig, utan att taga det som en förpliktelse att hon lät det ske. Då hörde hon åter klockan pingla och strax derpå knackade det på dörren. Det var Williams mor.
Men Brask, han hörde butter majorens tal: "Väl var jag intet förr och är nu korpral, Men hvad jag är, det blef jag för trofast mod Och drogs ej upp ur dy, herr major, men blod. Om jag slår till nå'n gång, är ej ont däri, Jag gör som mången annan, jag gör som ni, Och brukte herr majoren här ensam slå, Lät jag de andra smeka och slog också.
"Här ska du få si' sa hon." "Hva fick du si då", ifrade Per-Erik, som for med handen öfver det granna garnet, som om han velat smeka det." "Jämmerligen, ni fråga och gorma, så jag ät opp hva jag ska säga, och int mins de'." "Du skulle få si nånting", hjälpte Ante henne på trafven. "Ja så var de, men tig nu. Hon viste mej ett par vantar, si ni så fina vantar, att ni int sett slikt."
Där låg han nu på sin vita bädd, och när han såg upp, var det i väntan att bli kysst, eller också rörde han sakta på de små svaga händerna, och då lutade vi oss ned över honom, därför att vi förstodo, att han ville smeka oss. Svante gick på tå i sjukrummet, och hans hjärta var fullt av det förunderliga i, att lille-bror skulle dö.
Hvem har nu gett vett åt vinden, Gett åt luften ledig tunga, Röst och språk åt gårdens rönnar Och åt späda fågelskaran? Förr, när från min bädd hvar morgon Jag på loftets trappa trädde, Visste vinden blott att smeka, Rönnen blott att susa stilla, Kvittra blott förstod hvar fågel. Nu, när sist jag kom på gården Från mitt olyckssälla läger, Tala, tala tycktes alla, Vinden hviska: "Arma flicka!"
I dag var det två månader, sedan hon lemnade skolan och kamraterna. Vid sin hemkomst fann hon modren döende. Hon fick icke göra annat för henne, än sakta smeka den matta handen, jemka om kuddarne och fukta läpparne med friskt vatten. Och dock mottog hon så oändligt mycket under dessa korta ögonblick: den sista glöden af en kärlek, fordom varm och stark, men som förkolnat under lifvets kyla.
Dagens Ord
Andra Tittar