Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 1 oktober 2025
Hon kände kylan stiga uppåt benen, men hon vågade inte skrika för att inte någon skulle komma och fråga henne var hon varit. Hostande som bröstet ville spräckas, släpade hon sig upp ur vaken, smög sig uppför backen, gick rätt in i stugan till sängen, lade sig ner och bad Lotten göra eld i spisen och sätta på en panna fläderte; och där blev hon liggande.
Usling! gnisslade Magnus mellan tänderna, men rösten vid dörren fortsatte att skrika fram sin viskning. Och kvinnorna, herre, så de skrattade nyss! Jag menar ammorna och kvinnorna av folket. Och några av de förnäma. Alla de där, som annars brukade rycka på axlarna åt den fula junker Måns. Nu tycka de nog, att du borde vara rikets husbonde... Usling, säger du?
Petu gick, men kom snart tillbaka och sade, att hon inte syntes ännu. Ville började åter kälta. Jag är hungrig, mamma. Mamma, jag är hungrig. Gå ut på gården på en stund med Petu. Sök åt er vackra spånor från lidret, så att ni få leka, bygga hus och annat sådant. Gå nu, så ä' ni snälla. Nej, jag vill inte. Ville ämnade börja skrika, men fadren röt åt honom, och då blef han ögonblickligen tyst.
Men hon var för ifrig, för häftig. Stickan glimmade och lyste till ett ögonblick, just när Maglena nypit till så morskt att den knäcktes, så sjönk den ner i den våta mossan och slocknade. Hon var färdig att skrika högt af förskräckelse och sorg. Ja gallskrika, som ett lill'barn. Skulle hon gå miste om hoppet att få eld nu när det varit så nära att hon lyckats! Eld! Det var värme för frusna lemmar.
Det var nog lite snopet för ungfolket, som ville ta "tråljen" af honom och väl trodde att han skulle bå' skrika och skratta i fröjd öfver att vara fri den. Och så stod han och bara teg och såg betänksam ut. "Men gosse, vill du int bli stannande", frågade Kristina förundrad och rent af missnöjd. Ängslig och förlägen vände sig Månke mot smålanden, där syskonen åter rensade ogräs.
Han lät sig aldrig bringas ur fattningen. Det där är bara en av skorvarna i livets ansikte. Men har du inga pengar så att vi kan gå ut och äta? Kommer aldrig det där fruntimret hit mer med några blommor? Mager är du som en skrika. Jag är uttröttad på allting, allting äcklar mig. Då har du bara fått för litet brännvin. Men du kan vila dig här om du vill, så går jag ut och äter.
Hon kände lust att skrika, men bakom all denna förvirring och fruktan hade hon dock en förnimmelse af, att hon med sitt skrik skulle väcka alla de andra, hvilka sofvo så lugnt. Derför knöt hon blott näfvarne åt dem och försökte trycka sig ännu närmare Holpainens rygg. Och hon tvang sig att vara tyst och skrek inte.
Då hade han börjat tjuta och skrika och gamla Kerstin hade måst ta honom in i ett annat rum och sagt: Fy skäm ut sig, han skulle blygas ögonen ur sig! och när han kom in igen till de andra barnen var det ingen, som ville tala med honom... Och nu stod Märta Gyllencrantz och talade om allt detta för en annan flicka. Och en hel massa andra flickor gick fram till dem.
Redan innan han hunnit få upp dörren, ropade han: Ida, Ida, pappa har sagt att ja får lov å ha Edgar i barnkammaren. Va säger han! Öppna dörren, innan han kommenderar. Nu hade Stellan fått upp dörren. Han skrek: Pappa har sagt Jag hör! Jag hör! Han behöver inte skrika! Varje dag Stellan kom hem från skolan satte han sig på golvet vid sidan om spiltan. Han talade med Edgar.
När han kom in i köket igen, såg folket, att det var något med honom. Han talade i förtäckta ordalag om att han skulle knäppa en räv, som han hört skrika, om att det vore bättre att gå till sjös än sitta hemma och låta lusen äta sig, att lite vitt ibland fodret kunde ge kampar kurage, men också sätta döden på dem, om det blev för mycket.
Dagens Ord
Andra Tittar