Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 5 maj 2025
ERICUS ERICI. Jag vet er vilja vörda. Om ni skulle behöfva mig, så är jag i er närhet. Tionde scenen. EBBA FLEMING. Se skarorna, hur liknöjdt fram de vandra i högtidskläder. Ingen hör oss mer. Blott klockorna de höras. Dödens ringning det är för alt jag hade kvar på jorden.
Så yttras högt af hoppfullt glada hjärtan ord, Och ödmjukt mot de kommande, På slottets gård, i portens hvalf och utanför, Sig folket sänkt på böjda knän: Och fursten kommer, men med mörker kommer han, Hans mund ej ler, hans öga ej, Hans mulna hälsning skrämmer blott hans trogna folk, Och häpna tiga skarorna.
Och antalet ryttare i de ridande skarorna var två gånger tio tusen gånger tio tusen; jag fick höra att de voro så många. Och hästarna och männen som sutto på dem tedde sig för min syn på detta sätt: männen hade eldröda och mörkblå och svavelgula pansar; och hästarna hade huvuden såsom lejon, och ur deras gap gick ut eld och rök och svavel.
Man kunde höra flugorna slå mot fönsterrutorna och torrokanerna krafsa i väggspringorna. Utifrån gården ljödo slagen af Ollis yxa, der han högg ved, och den entoniga klangen af skärorna, som slipades nere vid brunnen. Längst borta förnams koklockornas pinglande läte, fårens bjellror och kornknarrens sång. Men derinne tänkte man icke på allt detta.
En dag från stranden kom jag med Eurysakes, Det var vid härens kvällsvardsstund. Den strömmade Tillbaka nu från dagens strider segerrik. Vi gingo tyste mellan skarorna. Ett sorl Af glädje hördes ofta kring oss, och jag såg, Hur mången blick på gossen vid min sida föll. Helt plötsligt sprang en gammal, grånad krigare Ur ledet fram. "Kamrater, skåden Ajas' son!"
Min bror vill jaga, min ädle gäst Vill pröfva min park en stund, Må folket samlas, vi komma snart, Nu följer oss ingen här!" Så sagdt, på frustande gångarns rygg Han kastar sig vindsnabb opp. Furst Dmitri tyglar sin stolta hingst Med fradgiga betsel ren, Sin falk han bär på sin höjda hand, Hans broder emottar sin, Och vagnen rullar i damm sin kos, Och skarorna fly med den.
Icke lär väl det, att de hafva sina namn i himmelen, förneka, att de sjelfva, d.ä. deras andar ock äro der, hvilket ju vore detsamma som att antaga, tvärtemot Uppb. 3:5, att de frälstas namn utstrykas ur lifvets bok, så snart de sjelfva komma hem. Båda skarorna äro naturligtvis i himmelen och båda hafva sina namn der, ehuru somliga äro antecknade såsom tillhörande en skara och andra en annan.
Dessa 4-1/2 års händelser få vi sedermera närmare betrakta enligt ett annat indelningssätt. Nu kommer nästa fråga: Kunna vi ock få klart för oss, när ungefär under de 7 åren, som de olika skarorna frälsas, och när andra händelser inträffa, som Uppenbarelseboken omtalar? Låtom oss se! Den stora skaran, som ingen kan räkna, upplyftes strax före det 7:de inseglet. Johannes såg dem då komma.
Vi hafva sett, att alla jordens folk samlas af "bröderna" och af änglar, antingen dessa blifva får eller getter. Getterna gå till sitt straff, och fåren, som få lif, som blifva frälsta, blifva ensamma qvar med de andra frälsta skarorna. "Logen skall blifva ren." Matt. 13:30, 41, 43.
Middagen kom och åtskilde skarorna. Hvar och en gick hem till sitt för att vid en god måltid skingra sitt missnöje och styrka sig efter färderna; blott en enda person blef kvar ännu i klockstapeln. Det var ett ungt fruntimmer, sedan ett år maka åt en sjökapten.
Dagens Ord
Andra Tittar