United States or Nicaragua ? Vote for the TOP Country of the Week !
Är ett barn icke riktigt smutsigt, så är det icke något riktigt fattigt barn. Det var illa. Tänk om du och jag, om vi skulle ta och tvätta dem? Ingenjören skämtade, men Louise tog det för kontant. Å, får de komma hit upp allesamman? Vi ska bada dem i Abrahams balja. Och tvillingarna med! Ingenjören drog i locken och bet sin mustasch.
Men ändå kunde han finna en stund över för sin kära grande tante, skämtade lustigt, värmde hennes händer mellan sina och lät henne kyssa en fjunig och rödblommig kind. Var det sommar och vackert väder, tog gamla frun kaschmirschalen och bamburöret ut ur skåpet och vandrade själv nedför Björkenäsvägen till bäcken och över bron.
Den flickan har ett godt hjerta, mumlade han och gick utför trappan. Hon sprang ned för backen, hennes skratt ledde hans steg... Hon skämtade med drängar och pigor, fick hela flocken med sig och gick åtföljd af sin svit ned till gungan. Samuli stod på afstånd och såg på hur hon lät gungan gå omkring, förd af än den ene, än den andre af karlarne. Först sent på natten skildes man åt.
Och det kunde han väl giva åt en gammal hustomte, som levat månghundrade år, som sett människor födas, älska och dö. En halvtimma senare trädde fru Blenda in i stugan. Abraham reste sig och bjöd henne plats. Det har varslat för ers nåd, skämtade han. Det är en ful liten tomte, som jämt går ikring och varslar för ers Skönhet. Jag skulle bra gärna vilja veta, hur det hänger ihop?
Krogkunderna skämtade en smula över "madammens profet". Men det var ett tämligen tamt skämt. Man visste inte, vad Benjamin Hagelin gick och bar på. Omtyckt var han icke, men man hade ej heller något att lägga honom till last. Mot Bromsen var han lika hätsk som någonsin Liter-Pelle själv. Och det var alltid en förtjänst.
Det var ljumt och stilla, och luften fyld af höstdofter. Några af flickorna hade slagit sig ned på balkongen, de öfriga lyssnade till Agnes sång inne i salongen. Jag har lärt mig gå på händerna i sommar, skröt Bertha och utförde till allmän förlustelse ett konstprof. Och jag att gå på lina, skämtade Bella. Skada, att vi ej ha ett rep här. Men vänta, staketet här kan duga i nödfall.
Blekängshjältarna samlades på krogen för att "dricka märg i benen". De skämtade en smula med madam Ekman, som då och då valde sig favoriter ur ynglingaskaran men som på det stora hela taget behandlade dem alla med samma jämnstrukna vänlighet. Madam Ekman var icke född i staden. Hon hade kommit en Mickelsmässa med marknadsskoj och skjutbanetält.
Han skämtade ofta öfver hennes kyla, kallade henne för sitt lilla isblock, sin snömamsell m.m. Hon skrattade och upprepade hvad hon sagt så ofta förr: »Jag håller inte af dig». Men det var just detta som drog honom. Han drömde om att smälta detta isblock, att värma hennes ljumhet, att få henne att älska fullt och helt. »Det kommer jag aldrig att göra», sade hon. »Inte dig.»
En stund därefter, då damerna toga avsked och beredde sig att gå, kom Bonaparte igen för ett par ögonblick. Han skämtade muntert och tryckte deras händer till farväl. Då Mademoiselle de La Feuillade kom i vagnen, märkte Madame Junot, hur blek och ansträngd hon såg ut. Hon skrattade: Å, min vän du är icke van vid stora världen ännu! Hon rätade på sig med en sjuttonårig världsdams hela överlägsenhet.
Så kommo de i säng, men vi gamla sutto uppe, som man gör på julnatten och pratade och skämtade. Klockan blev mycket och vår vän gick. Jag öppnade fönstret och tog snö från blecket och kramade en boll och kastade på honom, då han kom ned på gatan. Så ropade vi god natt åt varandra och allt blev tyst. Jag gick in i barnkammaren. Min dotter låg i sin lilla säng.