Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 4 september 2025
Slöjan dolde hennes bleka anlete, som annars skulle röjt oro, lidande och dystra aningar. Tåget ledsagades av musikanter, som läto den lydiska flöjten tona i livliga, sprittande melodier. Det hela företedde vid facklornas sken en högtidlig anblick, men likväl ingalunda så glättig som andra uppträden av samma slag. Ynglingarne och flickorna skämtade icke med varandra, såsom annars var övligt.
Dansen gick som en kvarn och spelman satt i spisen och gned; i öppna fönstren hängde svettiga ryggar att svalka sig i nattfriskan, ute på backen sutto de gamla och fröjdade sig åt smällen, rökte, drucko och skämtade i halvskymningen och det svaga skenet av elden från köksspisen, som bröt ut genom rutorna, och ljusen inne i dansstugan.
Javisst, men ändå, ser ni, och så därtill just ni, om det vore en annan än ni och Wolfgang fick en glödande blick i sina ögon. Elli skrattade och skämtade bort det, som hon anade skulle bryta fram på den förälskade unge mannens läppar, och, som hon ej alls ville höra just nu, innan allt var klart. Nej, men vi kommer ju alldeles bort från ballongen, avbröt hon därför Wolfgang. Nå, gott.
Flint blef elak och hård mot henne redan strax efter giftermålet, och det sades, att ibland när han kommit rusig hem från staden, talade han i yrsel om att röka ihjäl folk och trodde sig se spöken. Där gick också man och man emellan en otäck historia om att, när hon låg sjuk efter att ha födt ett barn i andra giftet, satt han en kväll och skämtade med tjänstflickan och tog denna på sitt knä.
»Gud, så ni skämtar, herr Pehrsson», kvittrade Kerstin. »Det vore väl att gå litet för långt.» »Jag menar blodigt allvar», skämtade Sven vidare. »Ska vi?» Fröken Johnsson teg ett ögonblick. »Sven!» kom det sedan, tyst och mjukt. Det klack till i Sven R. Han anade en kommande olycka och skulle helst ha velat rymma, men det var för sent.
I bättre stunder tog Runeberg gärna emot besök af vänner och bekanta och skämtade gladt om gemensamma minnen eller dröjde vid anekdoter ur det förflutna; det var under dessa år Strömborg gjorde sina biografiska anteckningar, som äro en så oskattbar källa för kännedomen om Runebergs lefnad.
Förste Konsuln reste sig för att taga avsked av sina gäster. Edmée såg, att flera av herrarna, Junot, Eugène, Rapp, ängsligt frågande sågo upp till honom, men ingen sade något, ingen vågade säga något. Han talade med dem om likgiltiga ting, han till och med skämtade med ett par av damerna, men skuggan i hans blick var lika mörk.
"Ni måtte alls inte intressera er för qvinnans frigörelse?" frågade Nymark. "Nej," smålog Alma. "Om det berodde på mig, skulle jag vilja inskränka äfven mannens frihet." "Hvad säger du till det, John?" skämtade Nymark. "Ingenting," svarade John leende och blåste lugn ut ett rökmoln ur munnen. "Riktigt sant." fortfor Alma.
Greta förhöll sig i början tämligen stram och gav korta svar, men Hall hade en så fri och godhjärtad ton, då han skämtade, att hon snart fick förtroende för honom, glömde sin värdighet och log och skämtade liksom han. Hall var betagen. Han hade icke tänkt på Greta under hela sommaren. Hur hade han kunnat undgå att minnas henne och tänka på henne...
Han åt och han pratade. Hela tiden berättade han. Det var nästan som den »sista» sommaren, den för sex år tillbaka. Han skämtade med henne, fann henne snart mer lik sitt forna jag, försäkrade henne halft på lek och halft på allvar, att när han såg henne, var det inte så utan att hans ungdoms drömmar återkommo.
Dagens Ord
Andra Tittar