United States or Greenland ? Vote for the TOP Country of the Week !
Om äfwen alle desse woro af mosaisk börd är oss icke weterligt; men det såg så ut. Publiquen hade kommit tillstädes i rikt antal, och syntes bland densamme flere af stadens fruar, en academisk lärare och åtskillige studiosi. Det förnams jämwäl att wid hwarje paus flere af desse studiosi reste sig upp och gingo ut samt återkommo om en liten stund.
Han åt och han pratade. Hela tiden berättade han. Det var nästan som den »sista» sommaren, den för sex år tillbaka. Han skämtade med henne, fann henne snart mer lik sitt forna jag, försäkrade henne halft på lek och halft på allvar, att när han såg henne, var det inte så utan att hans ungdoms drömmar återkommo.
Svante kom också fram och lille Sven blev lyft upp och pratade och jollrade. I det ögonblicket visste Elsa icke, vem av dem alla hon älskade mest. Men på vägen återkommo vi i vårt samtal oupphörligt till vår store gosse, vilken första gången talat och känt som en man.
Dessa ynglingar söktes af de kloka, som redan inblickat i lifvets konst, men längre än till kaféet eller ungkarlsrummet gick icke vägen. Om höstarne återkommo en del af de förnäma ynglingarne från expeditioner som extra sjökadetter. De uppträdde då i klassen i uniform med stickert.
Bertha och Aina, de minst trötta, kilade af genom grinden utåt ängen. Jag misstänker, att vi få sitta här som hönsen på en vagel, inföll Bella, ty höbergningen pågår ju som bäst, och ladorna stå tomma. Uff! huttrade Lilli och svepte sjalen tätare omkring sig, hellre stjäl jag mig in i fähuset och ligger i något bås. Nu återkommo Bertha och Aina snopna efter sin misslyckade expedition.
Vi kunde ingenting göra. Och med mellanrum återkommo de förfärliga anfallen. Doktorn hejdade dem genom injektioner, och det förra lugnet återvände, men medvetandet återkom ej. Ännu i nära två dygn låg hon i samma dvala, vari jag först funnit henne. Oupphörligt, långt efter det att de hade upphört, tyckte jag mig kunna se hennes ansikte förvridet och skälvande på samma ohyggliga sätt.
Efter en stund återkommo våra kamrater, och redan deras fasta tag i dörren medförde hopp om goda underrättelser. De hade varit uppe på det höga, kala fjellet vid sidan af hyddan Ellen ända uppe på toppen hade derifrån öfverskådat nejden och sett den väg från hvilken vi kommit.
Borde jag ej hällre ha medlidande med henne? Hon var trött och hade blifvit mätt på lifvet midt under sin ungdoms bästa blomningstid. Den uppsluppenhet och skenbara glädtighet, som jag hållit för lifslust, var icke annat än stundens yra, en hopplös människas förtviflade ansträngningar att drifva bort tomheten och saknaden, som efter dylika utbrott af exalterad fröjd återkommo dubbelt förfärliga.
Då vi återkommo till kamraterna dukade de upp aftonmåltiden: torr chokolad och kakes; jag föreslog allmän tebjudning, då jag ville bestå kokkärl. Detta framtogs och befans vara samma flata blanka bleckflaska, som hittills tjenat till att gifva hållning åt min turnyr. Aseptinen tömdes på en nu utdrucken fältflaska, vatten hade vi i bäcken, te i kandidatens rensel och glöder på bålet.
Kandidaten och Ambrosius begåfvo sig genast ut, likt två israeliter med lådor på ryggen, för att bespeja landet, men återkommo utan att medföra så mycket som ett krusbär, än mindre en drufklase på sina spejarestafvar; sängställe var det ej att tänka på, ty turistströmmen gick här i starka vågor.