Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 24 september 2025
Hon stirrade på honom med en visionär glans i blicken. Jag visste hela tiden att du narrades, jag har sett dig gå förbi fönstret flera gånger, flera gånger! Och hon sjönk ner i soffan med huvudet i händerna och grät. Tomas ville sjunka genom jorden. Förlåt mig, stammade han.
Jag befann mig hela tiden i stark spänning och mitt mod började sjunka, när vi passerat Göteborg, och jag såg havsskummet fräsa kring mina efterlängtade västkustknallar.
Europas nationer, med elfvahundra millioner depresseradt silfver i sina händer, skola strax öfverflytta det på oss. De vilja ha guld för allt hvad vi köpa af dem och beröfva oss vårt guld, under det vi taga emot deras silfver. Med »fri myntning» i utsikt skola vi sjunka från guld- till silfverbasis, innan lagen hinner utfärdas.
Några sade artigheter, men andra drefvo temligen öppet gyckel, och detta började förtreta henne. "Du värmer endast natten, sköna dag, till dess att han eröfrar dig," sade en. "Om han inte redan gjort det," tillade en annan. "Hon gör som hennes systrar. Alla dagar sjunka i nattens sköte." "Och fördunklas." Alma gick förbittrad ifrån dem och drog sig till ett sidorum. Der satt fru Leistén i soffan.
Eller skulle det vara så att han glömt vår gamla vänskap, herr kommerseråd? Träsken öppnade munnen och slöt den åter. Han satte fiolen till kinden och lät den åter sjunka. Men greven fortfor: Vår vänskaps tid, herr kommerseråd, då han förde säcktals med gammalt silver till Frönsan Det hade jag köpt! skrek Träsken. Ärligen, ärligen, ärligen. Mor i Sutre sjönk ned på sin stol.
Trånfull sträckes famnen till dess möte, Jublande vi sjunka i dess sköte, Men som rök omsluter oss fantomet, Fridlöst, mulnadt, gycklande och kallt. Lycklig du, som flärden mer ej dårar; Lögnerna af jordens falska vårar Har du lärt att fatta med förakt. Inga skiften nå ditt trygga läger, Hvad du hoppas, hvad du sökt och äger, Fostras ej i dödlighetens parker Och förvissnar ej med deras prakt.
Saknade hon honom? Var hon olycklig? Hon visste icke, om man fick vara olycklig, om man fick vara missnöjd, då man hade födan och mera till. Hon tänkte icke. Hon lefde endast, födde upp sina barn och arbetade. Det var blott efter en mödosam arbetsdag, efter storm och oro, när solen höll på att sjunka och dagens värf var slutadt, som Lotta tänkte, medan hon hvilade sig ... tänkte tillbaka. Hallå!
Och du säger att du hatar henne! Kära, älskade mor tror du jag någonsin skulle kunnat taga på de ömma strängarne i din själ mjukt och fint med förståelsens varsamma händer om inte hon gjort mig ung och vek? Skulle vi så kunna hata hennes minne, du och jag?» Hon lät brefvet sjunka. Ja, han hade rätt; han hade alltid rätt. Han var fin och god och ädel, hennes käre, vackre gosse.
Jag skall säga dig hvad vi äga gemensamt. Ser du vi vandra på nattgammal is, och båda skola vi inom kort sjunka ner i djupet. Skilnaden är blott den att jag vet det, du inte. Agnes, huru kan du tala på det sättet? Ja, låt oss hällre lämna dessa saker. Du skulle ändå inte tåla att höra sanningen, stakkars barn. Är du så viss om sanningen?
Alla händer skola sjunka ned, och alla knän skola bliva såsom vatten. Människorna skola kläda sig i sorgdräkt, och förfäran skall övertäcka dem, alla ansikten skola höljas av skam, och alla huvuden skola bliva skalliga. Man skall kasta sitt silver ut på gatorna och akta sitt guld såsom orenlighet.
Dagens Ord
Andra Tittar