Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 2 oktober 2025
I början af april var arbetet färdigt. William hade erbjudit sig att söka skaffa förläggare, men modern ansåg det bäst att sjelf taga saken om hand. Tiderna voro dåliga, allmänheten varnad af kritiken att icke köpa böcker, som kunde komma under rubriken »den usla literaturen», hade för säkerhets skull helt och hållet upphört att köpa böcker.
Gott, sade Sven, I skolen då få se en gubbe, som luktat krut i sina dagar. Har er far varit i krig? Jag vill tro det. Han stupade i kriget mot ryssarne. Vad! Jag tyckte ni talade, som om han levde, inföll Göran. Ja, saken är den, att min salig far blev ihjälskjuten, men min fosterfar, korporal Brant, han lever nog, mån I tro, och det är den gubben, jag menar.
Jo, nämnde han intet om, ifall det var säkert, att hans underbara spegel skulle bli färdig före den bestämda tidens utlopp? Nej, det hörde jag icke något om. Den saken hava de väl antagligen förut underhandlat om och det är väl ganska säkert, att ej morbror skulle gått med på den, om ej den sidan av anslaget varit klar. Ånej, ni har nog rätt, medgav Wolfgang.
Det ska vi aldrig tala om, än mindre tänka ditåt. Nog vet jag vad folket skulle säga alltid, att jag hade tagit henne för guldet, men sådan är inte jag och det är inte mitt. Nej, aldrig på tiderna ska vi tala om den saken mer. Ta mig i hand på det! Men gumman ville inte ta i hand på det, utan hon ville just tala grundligt om saken. Varför ska en inte tala om det, som ändå skulle kunna bära till?
Detta framgår ock ganska tydligt af sammanhanget af kap. 11 med kap. 12, hvilket senare kap. ju tydligt talar om händelser, såsom; den stora vedermödan, uppståndelsen m.m., hvilka ju icke finna någon tillämpning på Antioki tid. Orden: "på den tiden," 12:1, sätter den saken utom alla tvifvel.
Och därifrån skulle du återvända så fin och förnäm att det inte vore litet. Kom nu med mig, jag ämnar mig just dit i höst. Jestandes, Vanny, jag går på minuten och talar med pappa om saken. Nej, gå inte mamma, gå inte. Inte har jag lust att fara till Helsingfors. Det är således blott ditt eget tycke du följer, utropade fru Ahlholm och blef så vred att hon rodnade ända upp till öronsnibbarna.
Men just detta, i förening med moderns enträgna, nästan bedjande sätt att framställa saken, väckte hans vanliga omotiverade lust att göra svårigheter, en rent animalisk instinkt, som hade sin grund i en omedveten fruktan för en öfverrumpling af ett eller annat slag en själens reflexrörelse som kom honom att vända sitt lynnes afvigsida utåt.
Nu hade han blod på tanden. Saken hänsköts till faderns hemkomst. Efter middagen skulle slaget stå. Johan var beredd. Han kände sig som målsman för den döda modern. Så börjades det. Fadern ryckte på Pelle efter vederbörlig angifvelse och skulle slå honom. Låt bli och slå honom! skrek Johan med en befallande och hotande ton och gick fadern på lifvet, som om han ville ta honom i kragen.
Till min mor sa jag: Måtte nu saken ha kommit så långt, när jag återvänder, att jag snart kan fira bröllop. Jag känner att jag börjar bli giftaslysten. Var du lugn, sa min mor. Och låt mig hållas! Mycket riktigt! Då jag återvände från min resa, såg jag genast att vårt enkla hem förvandlats och pyntats för att mottaga ett brudpar.
Ingen elektricitet! Underverk! På aftonen, fortfarande vid skrivbordet, skrämmes jag av ett buller från det håll där kommoden står. Jag ser efter och märker att en vaxduk, som jag begagnar vid morgonbaden, har fallit ned. Då hänger jag, för att kontrollera saken, upp duken igen på ett särskilt sätt, som gör att den omöjligt kan falla. Den faller ändå! Vad är det?
Dagens Ord
Andra Tittar