United States or Jamaica ? Vote for the TOP Country of the Week !


Året förut kom han i tillfälle att utgifva en ny upplaga af sin psalmbok af år 1872, med titel "Väliaikainen Suomalainen Virsikirja", i hvilken han upptog 500 psalmer; denna prydliga upplaga försedde dess förläggare, bokhandlaren G. W. Edlund, äfven med noter.

Jag skrattade åt en författarinna, som är förtviflad öfver, att hon icke kan förläggare till hvad hon skrifver, fast hon är rik, att hon icke lefver upp sina inkomster. Om jag vore rik, skulle jag icke bry mig om att skrifva. Pytt! Ni drifves fram af en alldeles häpnadsväckande ärelystnad! Era ögon tindra ju formligen, när ni säger: mitt arbete !

Tvenne sådana patriotiska företag kunde icke äga bestånd utan att allmänheten, som voro företagens förläggare, skulle erhålla regelbundna underrättelser om de båda inrättningarnes ställning, styrelsens önskningar och beslut, framtida avsikter och mera dylikt. För sådana goda ändamåls vinnande ansågs ett tidningsblad vara det mest passande medel. Mannen behövde icke letas med lykta.

Han ämnade bara upp och fråga om villkoren; det medförde ju ingen risk i och för sig. Wannberg, som stod i förbindelse med ett par förläggare, hade visserligen lovat att försöka skaffa honom någon översättning; men det kunde draga ut tiden. Han räknade i stället denna inkomst längre fram, det gällde att betala det viktigaste av skulderna.

I början af april var arbetet färdigt. William hade erbjudit sig att söka skaffa förläggare, men modern ansåg det bäst att sjelf taga saken om hand. Tiderna voro dåliga, allmänheten varnad af kritiken att icke köpa böcker, som kunde komma under rubriken »den usla literaturen», hade för säkerhets skull helt och hållet upphört att köpa böcker.

De gamle hade nu en gång för alla fått sin soliditetsstämpel; det var de unge alla misstankar föllo och deras böcker lågo högtals osålda. Derför var det mycket naturligt att herrar förläggare alltid antogo sina allvarligaste miner snart de sågo en ung man med manuskript i handen komma dykande in deras kontor.

Och med nuvarande priser såg det en tid ut, som om förhållandet skulle upphöra. Nu är emellertid att märka, att förhållandet redan resulterat i ett dussin kärlekspanter, som alla funnos kvar i faderns hem. Ingen förläggare hade velat åtaga sig dem utan en rund summa i förskott. Och denna summa hade Storfossen ingen som helst önskan att betala. Just i år skedde emellertid någonting.

Runebergs förläggare i Sverige, N.M. Lindh i Örebro, som nio år tidigare inköpt förlagsrätten till Runebergs samtliga föregående verk för 3,300 rdr, erlade för detta lilla häfte utan tvekan 6,000 rdr, ett honorar, som dittills ej uppnåtts af någon svensk författare, undantagandes Emelie Carlén.