Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 19 september 2025
Alma stirrade utan att höra eller förstå. Stirrade bara, då hon såg, att hennes läppar rördes. "Herre Gud, är frun sjuk?" Mina närmade sig. "Skall jag gå till skolan och be rektorn komma hem?" "Nej, nej!" "Men frun är sjuk." "Åh nej." "Orkar frun stiga upp och se på Arvi? Nog lär han ha fått kopporna." Alma försökte stiga upp.
Men nu tog hon med damtrasan i handen ihop med den närmaste stolen. "Frun ser så underlig ut. Bara inte frun också blir sjuk. Då äro vi illa ute." "Inte blir jag sjuk." "Var frun och åkte skridsko i går hela dagen? Jag tänkte litet det, när jag inte såg skridskorna på hängarn i tamburen, och jag hörde fru Leistén säga åt rektorn " "Hvad sade hon?" frågade Alma hastigt och ryckte till.
Men endast Maja Lisa och kusken kunde urskilja orden: "Döda ben, döda ben, Herrens nåd har vändt sig bort." "Hjerninflammation," sade läkaren, hvilken skyndsamt blifvit tillkallad. Han stod bredvid Almas säng och såg huru det oupphörligt ryckte i ena armen och benet. "Här är just ingenting att göra. Men vi måste telegrafera till rektorn."
Plötsligen förstod han allt . Kalle hade lurat honom hela tiden. Kalle var rädd. Kalle hade inte vågat gå över ån. Det var därför han försökt skolka. Det var därför han försökt glömma gymnastikskorna. Det var därför han inte sprungit, när han sagt tre. När rektorn gått reste sig Stellan upp: Får ja lov å gå ut? Gå då!
Hvarje gång hon rörde på sig det minsta, var Mina genast färdig att sätta vagnen i gång, samtidigt som hon uppmanade de andra barnen att vara tysta. Och då somnade Helmi åter. Under tiden ordnade Mina kaffebordet. "Jag kan väl inte hemta pannan ner, innan rektorn kommer?" frågade hon. "Nej, låt den stå på hällen så länge, så att kaffet inte kallnar."
En dag kom klarheten strömmande in över honom som ett plötsligt knippe solstrålar. En morgon efter bönen steg rektorn upp på katedern i bönsalen och förklarade, att de av skolans lärjungar, som under terminen önskade åtnjuta konfirmationsundervisning, skulle anmäla sig på rektorsexpeditionen.
Jag behöfver den icke mer, jag går nu till rektorn, ty jag börjar känna kyla. Viljen I söka mig i morgon i min bod, så skall jag gifva eder färskt bröd för mödan, om Sanna blott kunnat få undan den där jäst Åh! Hvad talar jag nu, fattiga man! Farväl!"
Å så säger vi inte nåt annat. Nä. Men det gick ej, som Kalle tänkt. Stellan uppfyllde sin del av rollen. Men repet, frågade rektorn. Var fick ni det ifrån? Dä hade Kalle med sig. Hade ni kommit överens om att ni skulle gå över ån eller var det händelsevis, som Möller hade ett rep med sig i fickan? Stellan började skruva på sig. Bär Möller alltid ett rep på sig i fickan? Svara, Möller! Nä äää.
Efter denna vidunderliga ingress, hvars förborgade mening rektorn dock bättre än någon annan människa på jorden af vana kunde gissa sig till, höll herr Gyllendeg upp, väntande att se effekten. Den uteblef också icke. "Säg ut, herr Gyllendeg", skrek rektorn, i det han steg upp och stötte sin käpp i golfvet, "säg ut och nämn mig hvad och hvem; så sant Herren lefver, stryk skall icke sparas."
"Ni får inte släppa in, ni får inte släppa in; nej, nej, öppna inte!" "Men kanske det är någon som frågar efter rektorn. Borde man inte säga, att han inte är hemma?" "Ja, ja, att han inte är hemma, och att han inte kommer hem, och att jag är sjuk, sängliggande, och inte tar emot någon."
Dagens Ord
Andra Tittar