Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 12 maj 2025
Så satte Maglena ner den tilltufsade plantan, som då inte precis gjorde skäl för benämningen "fin och vacker". Hon hviskade ifrigt en stund med de äldre syskonen och gick sedan blyg, men med högtidlig uppsyn, fram till värden. Maglena frågade med bäfvande stämma om han ville hålla till godo med hennes lill'grannkaktus.
Emellertid så skötte jag minsann ordentligt om plantan! Fanns det en solstråle någonstäds, så nog fick hon den alltid! Och kusin , det var en, som kom och påminte, kältade och hjälpte till, och det var du, det!» »När du var borta de där åren och tjänte i Borgå, Katrin, så hade jag den... Då var den min glädje.»
Djärfva tankar bodde dock redan då hos mig, varm kärlek till min faders stolta verk, vår svenska frihet, den friska plantan, knapt till knoppning hunnen, och ofta knöt jag maktlös vredes hand, då mina äldre bröders vankelmod och lejda präster och hersklysten adel det stora verket skakade till fall. Det kom min tid.
Jag dröjer ogärna med minnet härvid, ty af allt i naturen är mig intet så förfärligt som åsynen af lefvande, oskyldiga väsendens långsamma aftyning och förtidiga död för den frätande tanden af en mask, som de själfve medvetslöst skydda och nära. Ack hvad vore väl lifvet utan kärlek till sitt stoft, hvad är väl plantan, om den icke fått och gladt bär sina förgängliga blommor, och blad?
När, likt plantan i sin sommar, Skön och blid, Allt det ljufva föds och blommar Utan strid, Hvarför går här sorg och fara Hand i hand, Hvarför får ej jorden vara Fridens land? Löfven gulna, Träden klädas af, Och novemberdagar mulna Öfver blomstrens graf; Drifvan deras kronor grusat, Blott i hjärtan, som de tjusat, Medan sommarns sol dem värmde än, Lefva de som minnen opp igen.
Men att ytterligare söka och tro sig kunna ge henne dramatisk värdighet och intresse genom inskjutningen af en lika abstrakt dygd i denna massa af laster är en förvillelse, som lindrigast sagdt står långt under samtidens estetiska kultur och som liknar dens, som skulle vilja försona malörtens bittra natur genom att intrycka en skärfve socker i plantan.
Länge satt dock ej den ädla flickan, Längre ej, än efter solens nedgång Plantan mattad väntar aftondaggen, Förrn en tår föll ned på hennes kinder Och hon sjöng med lutad panna sakta: "När ett hjärta mött ett annat hjärta, Ringa blir då, hvad förut var mycket, Jord och himmel, hemland, fader, moder.
Ack, ett ringa tal Af sorgeår, af fröjdeår, En längtan, som ej målet når, En rök till vindars tidsfördrif, En skugga af hvad rätt är lif. I dag gror plantan fager opp, I morgon bär hon vissnad knopp; I dag förnimmes glädjens röst, I morgon suckas utan tröst; I dag syns mänskan frisk och röd, i morgon är hon blek och död. Fåfänglighet, förgänglighet, Ho är, som dig rätt fatta vet?
"Men Oikameonna dog icke, giftet var svagt, hon blott domnade; hon lefde länge som plantan på sanden, då ingen droppe regn faller. Dock Oikameonna var stark, hon lyfte åter sitt hufvud". "Lilameha se, många vintrar hafva sen dess gått öfver fälten, och nu bär åter Oikameonna krans, ty nu blomstrar Oikameonnas hjerta åter.
Dagens Ord
Andra Tittar