United States or Saint Lucia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Kom därför till min fröjd och dela min lycka tillika, Kom ren snart, mot hösten, då allt är yppigt i trädgåln, Rosorna blomma ännu och krusbärsbuskarna gulna; Kanske mognar ett äppel också, om sommarn är vacker."
När, likt plantan i sin sommar, Skön och blid, Allt det ljufva föds och blommar Utan strid, Hvarför går här sorg och fara Hand i hand, Hvarför får ej jorden vara Fridens land? Löfven gulna, Träden klädas af, Och novemberdagar mulna Öfver blomstrens graf; Drifvan deras kronor grusat, Blott i hjärtan, som de tjusat, Medan sommarns sol dem värmde än, Lefva de som minnen opp igen.
Nalkas du udden, som nu tycks träffa det mötande landet, Öppnas en vidare rymd af vatten, och trefliga byar Skymta på stränderna fram, och kyrkan lyser i fjärran. Äter på andra sidan hvad fält af odlade tegar, Bördiga, höljda af brodd, omgifna af skogiga höjder! Innan vi resa, skjuta de ax och mogna och gulna Skönare blott, mest sköna likväl, då vi sakna dem sedan.
Din blonde älskare skall dö, han skall slitas i stycken, han skall förtäras av gift... ja, du! giftdrycken, lagad av min hand, rasar i hans inälvor. Ser du, hans huvud sjunker mot bröstet, hans kinder gulna som det giftiga smörblomstret... det verkar redan. Och medan hon talade så, fattade de andra kvinnorna i Singoallas armar och flikarne av hennes klänning och överhöljde henne med skymford.
Endast ett par rönnar stodo skalliga mellan stenarne; eljes växte den praktfulla benveden med sina eldröda bär i skrevorna, och dalgången var betäckt med en tjock matta av ljung, kråkris och hjortron, som nu tagit till att gulna; spridda enbuskar lågo som platt-trampade utmed hällarne och tycktes hålla sig fast med naglarna för att inte blåsa bort.
Blomman hade börjat gulna redan; borta var den sköna glansen från hennes hy, och bladen lågo vissnade i solens ljus. "Se", sade jag åt Rosa, "nyss växte denna blomma lågt och sträckte sin rot ned i jorden.
Endast ett par rönnar stodo skalliga mellan stenarne; eljes växte den praktfulla benveden med sina eldröda bär i skrevorna, och dalgången var betäckt med en tjock matta av ljung, kråkris och hjortron, som nu tagit till att gulna; spridda enbuskar lågo som platt-trampade utmed hällarne och tycktes hålla sig fast med naglarna för att inte blåsa bort.
Dagens Ord
Andra Tittar