United States or Uzbekistan ? Vote for the TOP Country of the Week !
Men på sin plats kvardröjde ej mer den ädle majoren; Fram till sin vapenbroder han gick och sänkte med sorgfullt Hjärta en trofast hand på den grånade krigarens skuldra. "Gamle Pistol, tag mod", så sade han, "hoppet är sviksamt, Långt, långt borta är den, som du söker; bedröfliga budskap Bringar kaptenen till dig och oss alla, men tåla är lefva." Sagdt.
Vid dörrn mellertid, nyss kommen i stugan, Stod, af honom ej sedd, den vänliga fröken Augusta. Löje stridde med sorg i den sextonårigas hjärta, När till den gamle hon gick och med mild förtrytelse talte: "Tystna då, gamle Pistol, storpratare, ärnar ni fira Julen med skrämmande ord och bedröfliga sagor allenast?
Det var den unge, hetsige rojalisten, Adrien de Montbreton, om vilken var man visste, att han, då han en gång i Palais d'Egalité det var för resten icke längre sedan än i förfjor för sin svarta krages skull blivit tilltalad av en jacobin med de oförskämda orden: »Vem bär du sorg för, förbannade chouan?» hade svarat: »för dig!» och med detsamma avfyrat sin pistol mot frågarens tinning.
O, där sitter visst nu den gamle Pistol vid sin pipa, Leende, medan vi här förgråta oss, nöjd med sitt öde, Rik med en mund full rök och ett ungdomsminne från kriget, Mera än vi, vi rike, som dock blott äga vår saknad. Gå att föröka den åldriges fröjd, låt ställa en stäfva Öl för hans plats, och hans blick skall stråla dig glädje i hjärtat.
Gården är präktig och stor, att äfven den resande ofta Stannar af undran en stund och betraktar den. Ymnighet råder, Rik välsignelse tycks nedströmma på allt som ett solsken. Är det ej nog, då så litet behöfs till människolycka? Kom en gång och besök den gamle Pistol i hans koja! Ensam finner ni där soldaten. Allena vid muren Sitter han, jämkar en brand på sin härd och tänker och tiger.
Tyst från sitt ensliga torp långt borta i djupet af skogen Gick den gamle soldaten Pistol mot kvällen omsider, Sedan han värmt sig i ro och tändt sin pipa vid härden. Ingen han lämnade kvar i den ödsliga hyddan, och ingen Följde hans spår. En son, den ende, han ägde sig närmast, Fjärran i härnad dragit och stred i det turkiska kriget.
Skämtande svarade blott den sextonåriga flickan: "Vet ni ej, gamle Pistol, att vid sjön där nere i dalen Finnes en koja, mera än er bofällig och ensam? Där bland granar och snö i den trånga, föraktade buren Har jag en gammal höna med fem små ungar omkring sig, Hvilka behöfva sig korn och glädje som andra till julen." Sade och log.
Då höjdes våldsamt gamle Johans barm, En storm var lös däri af harm och smärta; Men stum från väggen ofvan stolens karm Han ryckte ned och höll med säker arm Till svar en spänd pistol mot brodress hjärta.