Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 6 juni 2025
Med en varm bön om att Herren måtte trösta de sörjande, hvilkas ende son och broder han var, slöts den gripande akten. Intet öga förblef torrt och intet hjärta oberördt af de enkla, hjärtliga orden. Under tystnad anträddes hemfärden. Då stannade en vagn utanför kyrkogårdsporten. En herre steg ur och gick fram till pastorn, som just stod i begrepp att lämna kyrkogården.
Han hade trott, att han trott det, önskat det så livligt för att slippa tro något annat obehagligt, som skett en gång, lekt att det var så. Varför kunde han då inte tro att Gud förlåtit honom, när pastorn sagt det och det stod i bibeln, och han önskade tro det, måste tro det för att få frid! Detta kunde han inte leka ihop, för det fanns ingenting att ta på, ingenting att göra av.
Så kommer då frun äntligen med kniven och ämbaret: Sicken en du! säger pastorn med låtsad likgiltighet. Själva pesen, tror jag! Och så snar du var sen! Och såg du på de andra då? Å jestandes, de kom som själva dragonerna på gärdet, men de gick till sjöss, så nu är all avund försvunnen.
Doktorn såg på bordet och på fönsterbrädet. Bläck och penna? Sådant fans inte. Tiina Katri sprang in till gårdsfolket för att begära. Doktorn undvek Holpainens frågande blickar och såg ut genom fönstret. Kan hon botas? frågade pastorn, men fick intet svar. Heikura hemtade sjelf papper och bläckflaska samt penna och stälde dem på bordet. De voro alla tysta, under tiden doktorn skref.
Så kom det kanske litet ljus över mördaren, som också skall dö, och om vilken döde det ju vore väl att man kunde få lov att tala litet gott, efter som det endast får talas gott om döde. Det är därför också jag bett få dessa frågor framställda. Pastorn gjorde min av att få yttra ett ord, och hans stumma önskan beviljades.
Men så kommo de in; gästerna ställde upp sig kring väggarne, som om de skulle göra spetsgård kring en avrättning, och brudparet tog plats framför två kullstjälpta stolar täckta med en brysselmatta. Pastorn hade tagit fram boken och fingrade på kragarne, skulle till att härska sig, då bruden lade handen på hans arm och bad honom hålla. De skulle bara vänta ännu ett par ögonblick, så kom nog Gusten.
Sedan pastorn i ett andetag fått redogörelsen för förloppet, gick han in till sin gumma, och efter en liten storm på några minuter fick han nyckeln till ett visst skåp ute i köket, dit han förde sin skeppsbrutne gäst. Och snart satt Gusten vid det stora köksbordet, medan pastorn tog fram brännvin, istersmör, pressylta och bröd och satte för den uthungrade.
Gumman, som såg vart det lutade, gick fram och lade handen varligt på hans axel, klappade honom sakta och bad med bevekande röst: Pastorn lilla! Få vi inte ett lite ord i aftons, innan vi gå i säng? Tänk på gumman, och hennes gosse, som är ute på sjön. Ett lite ord, var det ja! Ja! Ge mig boken då madam vet var hon ligger i matväskan!
Rapp du, du ska se efter spelman, att han inte super mer! Har jag inte blivit bjuden på supa kanske, och är du snål, din skinnare? Sätt dig, Fredrik, och var lugn, menade pastorn, för annars får du stryk. Men spelman ville ovillkorligen resonera i sin konst, och för att belysa sitt påstående om fiolens förträfflighet, började han kvintilera.
Men Carlsson hade annorlunda i sinnet, och med en kniv knackande i köttbullsfatet, skrek han med ljudlig stämma: Tyst, gott folk; pastorn vill säga några ord!
Dagens Ord
Andra Tittar