United States or Georgia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Bella var ej obeveklig, och Bengt såg med beundran huru Hanna kamrats skickliga fingrar undanröjde spåren af hans konstfärdighet och ihopsömmade hålet så prydligt, att man knapt såg minsta fel i väfnaden. Flickor äro ändå flickor! utbrast han med en suck af beundran. Och pojkar äro och förbli pojkar! nickade Bella från sängen. Mot aftonen samma dag förvärrades Bellas tillstånd.
På kvällen, då han gick in till sin far för att säga god natt, frågade han: Säg, pappa Tja, vad är det? Säg pappa, va ä demstration? Demonstration? Var har du fått det ifrån? Från pojkarna? Vilka pojkar? I skolan. Men säg pappa, va ä dä? Demonstration. Vad det är? Jo, det ska jag säga dig. Det är idioti och uppror och skulle förbjudas. Stellan nickade. Men ska dä bli fanor och musik också?
Ansiktet uttryckte den hisnande känslan hos ett ungt fruntimmer, som oryggligen beslutat att doppa tåspetsarna i kallt vatten. Och plötsligt framstötte hon de ödesdigra orden: Pojkar! Jag har avskedat Casimir Brut. Meddelandet, som gränsade till det ofattbara, mottogs med långvarig tystnad. Äntligen yttrade doktor Karolina med lugn och eftertryck: Det skulle betyda, att du blivit svagsint.
Hit inbjödos »Kluddarens» bästa vänner och skolkamrater af båda könen allt emellanåt ungdomen i allmänhet hade sina bord med »sammansalad» välfägnad ute på gården ett stycke från majstången. Naturligtvis betraktades det som en heder att bli inbjuden till Emils löfsal, och kringom den kretsade som kråkor en hel hop icke minst af byns rikaste och mest firade pojkar och töser från åbohemmanen.
Två fattiga pojkar hade hennes man tagit upp förut för att ge uppfostran till. Men ingen af dem hade visat något af den klokhet, hjärtefinhet och tankeklarhet som hon redan iakttagit hos denne fjällets och nödårens son. "Nu, förstår du, min lilla unge, får du det lika bra i Sylvias hem. Och räknar du på hvad som är fint riktigt, så får du det bättre."
Vad har du fått fatt den där dåren? sade Gisle till Björn. Jag känner honom inte, sa' Björn. Ån såg på modern. Det är min yngre son, sade modern. Du känner inte din hustrus barn, du? sa' Gisle. Björn såg ned på golvet. Ån tittade på fadern, löste upp knytet och tog fram den största stolsfoten. Du är en storkarl att göra pojkar, du! sa' Gisle.
Han kände sig plötsligen trött på allt ! Tanken på att vara borta, alldeles borta, försvunnen från allt, från Edgar och Göran och skolan började forma sig inom honom Klockan ringde. Han ville inte träffa Göran. Kanske om han höll sig undan att Göran skulle glömma bort det hela. Han sökte smita in på den förbjudna garverigården, men Göran var i hälarna på honom. Och med honom följde andra pojkar.
Han tyckte sig aldrig ha sett en så stor pojke förr. Och där... Nu upptäckte han Agust. Han såg så liten ut, mindre än han nånsin gjort, bland alla dessa stora pojkar. Och nu fick han syn på Stellan... Han blev röd i ansiktet och såg bort. Stellan blev stående några meter från demonstrationen, utan att någon tycktes uppmärksamma honom. Han tog ett steg närmare. Samma resultat. Ett steg till
Kränkt i sitt innersta av detta våld på sin person och skamsen över sitt snöpliga utseende inträdde han i klassen, ledsagad av en officer som släppte honom med ett grin vid dörren, oaktat Lundqvist bett honom presentera sig för kamraterna. En besynnerlig samling av pojkar, alla lika klädda, med glåmiga ögon och finniga hakor, mottogo honom här med fräcka ögonkast.
Han tog långsamt av sig ytterrocken, satte sig på den och började kränga av sig stövlarna. Stellan följde hans exempel. Runt omkring stodo pojkarna och sågo på, tysta. När Kalle fått gymnastikskorna på sig, gick han ända ut till den svarta iskanten. Så vände han sig om. Ställ nu opp er här, pojkar, i en rad inåt lann mä linan.