Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 21 juli 2025
Har jag då begärt att I skolen giva mig gåvor, taga av edert gods för att lösa mig ut, att I skolen rädda mig undan min ovän, köpa mig fri ur våldsverkares hand? Undervisen mig, så vill jag tiga, lären mig att förstå vari jag har farit vilse. Gott är förvisso uppriktigt tal, men tillrättavisning av eder, vad båtar den?
I sin vredes glöd högg han av vart Israels horn; han höll sin högra hand tillbaka, när fienden kom. Jakob förbrände han lik en lågande eld, som förtär allt runt omkring. Han spände sin båge såsom en fiende, med sin högra hand stod han fram såsom en ovän och dräpte alla som voro våra ögons lust. Över dottern Sions hydda utgöt han sin vrede såsom en eld.
Jo, därför att mitt hus får ligga öde, under det att envar av eder hastar med sitt eget hus. Fördenskull har himmelen ovan eder förhållit eder sin dagg och jorden förhållit sin gröda. Och jag har bjudit torka komma över land och berg, och över säd, vin och olja och alla andra jordens alster, och över människor och djur, och över all frukt av edra händers arbete.
Jag är icke så småaktig, att det kan harma mig om du tror dig ha öfvergifvit mig. Din ovän vill jag aldrig bli. Men jag skall gå vidare och söka. När du icke bryr dig om mig, är jag åter fri. Och jag vill söka en människa att hålla af. Helst en man. En vän, en son, en hvad för något som helst. En människa utom sig själf, som man icke behöfver ljuga för.
Rosa å sin sida älskade båda och delade sina gracer tämligen lika mellan dem, men i dag, på »Dansens Väninnors» bal, hade hon dansat tre danser å rad med Zackeus, vilket i så hög grad upprört John, att han fann sig föranlåten att efter tredje dansens slut närma sig paret och invitera kavaljeren att ute på bakgården deltaga i ovan antydda friluftsnöje. »Nå, hur går det? Kommer du eller är du rädd?»
Ögonen skymdes ... de trötta gamla ögonen, skymdes af ovan orsak, stora tårar rullade ned för hennes kinder. En ryckning af smärta genomfor hennes lemmar, och öfver munnen, eljes så hopknipen och stel, gled ett uttryck af vekhet och sorg. Hennes älsklingsson, Ella, äfven han! Ukko sjelf hade, han också vid femtio års ålder, haft sin värsta rasperiod. Skulle nu Ella begynna!
Se, i roflust lik en skara vargar, Kom han, landets ovän, segerdrucken, Följd af blod och härjning hit. Det mindre Kan förtigas, om ock ej förgätas; Men när troppen ren i blod sig mättat, Blott de värsta blifvit kvar på stället, Då steg jämmern öfver damm och bräddar. Nu emellan tvenne ystra hästar Bands den ädle herden, dittills skonad, Att till fots den vilda ryttarn följa.
Dagen därpå sökte han fånga oss med list. Han stod gömd i porten och sprang ut då vi kommit förbi. Jag var sist. Och jag sprang som för livet. Jag var ovan vid pojkstreck, jag hörde den gamle mannens skrik och eder bakom mig och jag kände hur hjärtat bultade och slog i bröstet. Han kom mig allt närmare. Han skrek: Tag fast! Tag fast! Men då kom en möjlighet till räddning.
Han hade varit tillsammans med Ellen varje afton sedan lördagen och var yr i huvudet av lycka, men också en smula blek. För att förklara, varför han icke kunde gå på Märtas bjudning, hade han just dukat upp en historia om en examensfest, som en av kamraterna hade givit, och vid vilken han varit tvungen att närvara, emedan han eljest lätt kunnat få en ovän.
Ser Du då elden ej, som flammar I natten mellan trädens stammar Och på ett svärd sig speglar der; Ty blank är klingan, hvasst är stålet, Det mot en ovän slipadt är, Och i Din barm det hunne målet! Vet, Moab har mot landet dragit Och der Hans skaror läger slagit; Men vägen dit bär till Din graf.
Dagens Ord
Andra Tittar