United States or Taiwan ? Vote for the TOP Country of the Week !


" mångande tackar ska ni ha farfar!" Men farfar syntes inte höra honom. Han låg med de ovant, mödosamt knäppta händerna ofvanpå fällen, och mumlade för sig själf. Ante förstod att han bad, för han hörde samma ljud af "Gud Fader" af Jesusnamnet, som han hört från mors läppar många gånger och in i hennes sista stund.

Det prasslade bakom henne i videhäcken vid brunnen, och någon steg fram. Han kom med stora steg, sprang öfver diket och stod framför henne i ett nu, brun och vacker, rak och glad. »LottaHon såg skrämd upp, reste sig mödosamt och neg: »Unge herrn.» »Kors, hvad du är blek om nosen, Lotta, är du inte raskHan tog henne i hand och tryckte den. »Joo.

Skulle hon redan hafva lidit till den grad, att ingen sorg mer kunde göra intryck henne. Kall och oberörd skulle hon i detta ögonblick kunnat se alla kämpa med döden. Och några timmars än svåra plågor voro ju i alla fall ingenting i jemförelse med ett långt och mödosamt lifs alla lidanden. Bättre att alla doge nu med ens, att de skulle blifva saliga.

Jag är ju din köttslige bror Stenkil, fast du alltid varit hög och stram och inte velat kännas vid mig. Nu ville jag inte byta med dig, fattig jag är. Anders började mödosamt röra ena handen och kunde slutligen sträcka fram den mot brodern. Och hans läppar begynte arbeta. Det var länge förgäfves, men slutligen fick han fram ordet: »hitHan höll ögonen riktade skrinet.

Någonting strök henne över ryggen, for kors och tvärs som en sökande råtta. Är du vaken? frågade hon, vände sig mödosamt om och fann Basilius storögd och klarvaken. Han låg och lekte med sina händer i luften. Och strök gumman över ryggen. Nej , sade han, inte var det gästgivarn, som skrämde mig. Gumman tog hans händer och stoppade ned dem under täcket.

Hon kände en besynnerlig tyngd, ögonen ville med våld sluta sig och hufvudet nickade, att det allt emellan gled bort från handen. stannade också vaggan, och genast började barnet vända hufvudet. Men spratt Mari upp och satte åter vaggan i gång, till dess Anni ånyo föll i sömn. Det blef emellertid i längden mödosamt för henne att sitta.

Tror ni, att det snögar hvetemjöl i våra dagar eller att saffran växer bland väpplingen min äng, den Gud förskona för våra plågoris." "Tror jag det, herr Gyllendeg", inföll den gamla med ett ljud i rösten, som tydligen röjde hennes glädje öfver det lämpeliga tillfälle hon fick att komma fram med sin länge och mödosamt tillbakahållna nyhet, "tror jag, att saffran växer er äng?

Den late säger: »Ett vilddjur är vägen, ja, ett lejon är gatorna. Dörren vänder sig sitt gångjärn, och den late vänder sig i sin säng. Den late sticker sin hand i fatet, men finner det mödosamt att föra den åter till munnen. Den late tycker sig vara vis, mer än sju som giva förståndiga svar. Lik en som griper en hund i öronen är den som förivrar sig vid andras kiv, där han går fram.

Hela Silverbucklas inre uppreste sig emot att bli tagen för en Olson. Mödosamt satte han sig upp, reste sig småningom alla fyra, och stod till slut i luckan. Vinden svepte kring hans brännande tinningar. Det kändes skönt.