United States or Sint Maarten ? Vote for the TOP Country of the Week !


När de, som ha dött, resa sig ur sin grav, äro de vålnader, och skrämma de. Och han såg genast i full klarhet var förändring, som tiden hade ristat i hennes drag. Besinningen svek henne och hon lyfte upp barnet framför honom. Guds frid, kung Valdemar, viskade hon. Känner du igen oss? Han knöt handen och kastade huvudet stolt bakåt. Guds frid, frussyster.

Du vill fråga, varför hon förskjutit dig. Hon tryckte dig i dödsstunden till sitt bröst. Jag lyfte dig ur vaggan och lade dig i hennes armar. Hennes sista bön var för din välgång. Dock, nog härom för denna gång. Din ädla moders minne skall en gång stå rent och strålande för dina ögon. Det är nu till dig, Petros, jag vill vända mig med en fråga.

Fröken Kerstin kände sig snarare beklämd än livad av dess övermäktiga trots och lyfte sina blickar till den gladare tavlan av ryttaregrupperna den motsatta stranden, när hennes lilla tjänarinna Maju brådskande nalkades henne från boningshuset och medförde ett bud att hon genast skulle skynda tillbaka till gården. Är han kommen? Ja, fröken! Han och herr Henrik. Vilken han? Kungen.

I detta ögonblick föreföll det mig, som om även jag tänkt detsamma. All min trötthet var som bortblåst, och full av rörelse lyfte jag hennes huvud upp och kysste hennes mun. Och i samma nu satt Elsa upprätt.

Detta fortgick ostört en god stund, men plötsligt uppenbarade sig Gustav åter valplatsen, nu klädd i spanskrör och en grovlemmad svart och vit bulldogg. Klyvarbom började känna sig obehaglig till mods när han såg dem komma, och hans oro var icke oberättigad. Både han och flickan reste sig när Gustav kom. »Ja, nu är jag här igen», sade denne glatt och lyfte hatten.

Och stickorna lyste med sådan glans, att det var som om solen gått upp. Mormor hade aldrig förr varit vacker, stor. Hon lyfte den lilla fattiga flickan upp sin arm, och de flögo i glans och glädje högt, högt, att där var ingen köld, ingen hunger, ingen ängslan, de voro hos Gud. Men i hörnet vid huset satt i den kalla vintermorgonen den lilla flickan med det lockiga håret.

Men ingalunda tycktes det smaka riddaren att emottaga sin bägare ur den lille botgörarens hand; ja de bägge första dagarne rörde hans läppar icke pokalens rand. Mörka blickar, tunga ord vordo gossen ymnigt till del; stundom hände ock, att riddaren lyfte sin hand för att slå honom; men stod Sorgbarn, som vanligt, stilla, tyst, med fällda ögonlock... och riddaren tyglade sin vrede.

Fru Anna lyfte sitt hufvud trotsigt, och hennes blå ögon glimmade af hat. Det heter, att han är död nu sade hon inbitet bittert men jag tror det icke. Han lefver nog någonstädes i världen under ett antaget namn och bedårar nog ännu oskyldiga kvinnors hjärtan med sin rösts smekande klang. Jag ångrar, att jag icke befriade världen från det skadedjuret!

Du vill icke tro mig? Gör, som du vill, men det säger jag dig hon reste sig halvt upp i sängen och lyfte handen, liksom till ed intet av det, som hänt mig under dessa två månader, ville jag undvara. Intet, hör du, icke ens denna feber. Edmée! han rätade sig strängt.

De lyfte hennes afmagrade gestalt stilla öfver alla materiela hinder, buro den öfver land och haf, fylde lungorna med frisk luft och utbredde öfver hennes hela varelse en atmosfer af stilla lycka. Tankarne i drömgestalter förde henne till ett annat och bättre land, der allt var putsadt och fint, att fattigdom och elände icke kunde trifvas der. Allt var färdigt och ingenting behöfde göras.