United States or Samoa ? Vote for the TOP Country of the Week !
Då nu Jesus lyfte upp sina ögon och såg att mycket folk kom till honom, sade han till Filippus: »Varifrån skola vi köpa bröd, så att dessa få äta?» Men detta sade han för att sätta honom på prov, ty själv visste han vad han skulle göra.
Och han räckte ut något som var bildat såsom en hand och fattade mig vid en lock av mitt huvudhår; och en andekraft lyfte mig upp mellan himmel och jord och förde mig, i en syn från Gud, till Jerusalem, dit där man går in till den inre förgården genom den port som vetter åt norr, där varest avgudabelätet, det som hade uppväckt Guds nitälskan, hade sin plats.
»För hvad blef vargen rädd?» »För koskällan, vet jag, som han åt upp och som jag inte fick tillbaka, fast jag drog allt hva' jag kunde.» Den unga kvinnan lyfte upp pojken på knäet och såg honom forskande in i ögonen. Hon kunde icke fatta, att det var sant, som han här berättat. »Han ville visst bitas», förklarade Pekka, »och högg tag i min hand, som jag höll i skällan med.
De hade varit hos din far i rian och fordrat där, att med den rest af säd, som våld och krig uppå hans åker lämnat, han genast skulle deras säckar fylla. Bengt var den mannen ej, som slikt fördrog; den fräckaste han lyfte upp och slog i blod till marken ned. De öfrige hans folk ur rian dref; en strid begynte, där knekten kom till korta.
Sakari, som intet annat parti hade, stod och såg på. Matti lyfte hans brud som hade hon varit en fjäder, släppte henne ned igen på golfvet och gjorde framför henne piruetter, som hade kunnat anstå en solo-dansör.
Nu lyfte herr Vickberg på hatten och smålog halvt vänligt, halvt underdånigt. Och häradshövdingen rörde vid sin slitna hattkant, stannade framför Vickberg och buffade honom lätt med sin stora mage, vilket var ett säkert tecken på aktning och välvilja. Öh-öh-öh, stånkade häradshövdingen och herr Vickberg tog fram sin dosa av silver och bjöd. Är det den? frågade häradshövdingen.
Hon lyfte lyktan och lyste sonen i ansiktet. Såg genast att han var drucken. Vad tar du dig till? frågade hon barskt. Dock icke alltför barskt, väl vetande att hårda ord kunde gå igen, om ruset var stadgat. Sir I inte? sluddrade han. Jag smir mig ett björnspjut. Nu varsnade hon, vad som skett med ugnsrakan. Har hin fluge i dig, att du ska förgöra ugnsrakan, din vettvilling!
"Ja, men där är mor å, så nog har den lillstintan de bra", sade Maglena med låg röst, i mening att trösta den sorgsna. "Tror du det, du lilla älskling", hviskade frun. Hon lyfte Maglena upp i sitt knä och lutade sitt hufvud emot hennes bara hår, som lyste lockigt och glänsande. Maglena satt åter stel som en pinne.
Anderson var emellertid en belevad man och blev därför inte ohövlig, utan lyfte artigt på hatten och sade: »Förlåt! Min herre har visst tagit fel käpp?» Den andre tittade på käppen. »Det tror jag inte», svarade han. »Men det tror jag», svarade John med eftertryck. »Den där käppen är nämligen min.»
Förste Konsuln lyfte bägge händerna mot pannan och tumlade ett par steg tillbaka. Louis gick sakta bort och riglade alla rummets dörrar. När ? sade Bonaparte tonlöst. Och i natt, ännu efter midnatt... Överväldigad av smärta, med ett dovt skri av förtvivlan, kastade han sig över den döda och grät våldsamt med ansiktet mot hennes kalla händer.