Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 17 juli 2025
Hennes oordnade hår och öppna tröja gjorde på honom ett obehagligt intryck. Han gick till vaggan, vände barnet och jemkade det smutsiga täcket, tog en rulle tåg från en spik och lemnade utan ett ord rummet. Lasse slickade sig om munnen när mannens steg ej mer hördes. Ge mig en kopp till Leena, sade han, det var inte elakt alls, det der.
Juuso var också just rätta mannen. Han var gammal och van, hade lagom anseende, en viss förmögenhet och en talförhet, som gjorde honom särdeles passande till en sådan affär. Och så öfverenskom man att gå till Kalliola-Antti för att af gubben begära hans dotter Leena till hustru åt Sakari, ortens enda skräddare, en knappast mera ung, men välbergad man af stadgad karaktär och fläckfritt rykte.
Peltonen förblef i samma ställning, talade i början långsamt och liksom ovilligt, men blef småningom allt mer oförbehållsam och liflig. Leena lyssnade. Hon satte sig vid vaggan och betraktade den lillas alltjemt lugna sömn. Hå, hå sade han efter en stunds tystnad, jag var ung då, ung och orolig i blodet.
Sällan var det främmande här, men ändå oftare än nu. När folk såg på, var han så artig mot frun, så kärvänlig och söt som hade de varit fästefolk, men när de voro ensamma... Fy en sådan inpiskad kanalje! Om jag bara finge strypa honom så visst som det inte får ske, suckade Leena och kramade en af stolparne i den medlösa vaggan, stackars frun!
Slutligen bortdog ljudet af de glada rösterna, och Leena hörde ingenting annat än strömmens dån. De voro muntra de, medan den förr så glada Leena satt der och sörjde. Sakari gladdes åt sin lyckligt afslutade affär, och den sålda fälde tårar. Hon hade fått hjertesorg. Icke djupkänd eller bitter, men en sorg ändå tillräcklig att störa ett ungt och varmt hjertas hela frid. Midsommarafton.
Och midt i dansen flög Leena, vid Sakaris hand. Han gjorde ingen hemlighet af att det om söndag blefve lysning, alla visste det utom Matti, som af sin husbonde var bortskickad på ett nytt ärende. Men precis kl. 12 var allt slut der uppe. Kalliola-bonden bjöd då sällskapet in till sig, man skulle i hans stuga dansa förlofningsdansen rigtigt till slut. Och man gick. Så muntert det gick till!
Hvarthän i vida verlden skulle han vända sig? Förbli i socknen, der han var väl känd, arbeta der, sträfva, komma framåt? Aldrig! Leena i Sakaris hem, som värdinna vid skräddarns härd! Den synen ville han aldrig se. Och ej heller ville han höra talas om deras lycka, deras trefnad. Han ville aldrig mer höra nämnas detta namn, som påminte honom om den dag han dansat bruddansen med en annans hustru.
Jag kan gå i god för att han blir en bra man åt flickan, en man som inte lägger tyngre lass på henne än hon orkar draga. Han skall inte skicka henne på ärende till bys i oväder, som somliga pläga göra. Och får han Leena, så skall han sy edra kläder för intet, fader Antii! Nå, se så, nu säger ni ja och amen, icke sant? Fram med ert svar; det är er tur att tala.
Gul i ansigtet af vrede, begrep han ändtligen, att hans brud ej tillhörde honom mer än till det yttre, och utan att låta hejda sig rusade han blindt på Matti med puukkon i hand. I blinken förstod Matti allt. Med de knutna näfvarne framför sig stälde han sig framför Leena och borrade sina ögon ilsket i den påträngandes ansigte. Sakari hejdades af de närmast stående. Ingen vågade närma sig Matti.
Och Leena satt i skräddarns nya röda stuga och vaggade en nyfödd. Hon var lika blek som Matti, men lugnare. Endast då hon såg på den lille, log hon och tänkte på sin hjertans kär, som vandrade längs landsvägarne. Men, det var ej syndiga tankar ... nej, icke, ty hvem hade kunnat kasta första stenen? Hon var ju som andra, ej bättre, ej sämre. Hon var sådan menniskors seder och bruk gjort henne.
Dagens Ord
Andra Tittar