Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 25 juli 2025
Ja, baronen betalar besväret, det förstås, det förstås, förstås! muttrade sopranen, vänd till kaptenen och med en halv pekning på den i sin rock nedhukade basen. Något är det värt, svarade kaptenen tryggt, strök sig om hakan och såg bort åt de bägge stränderna, mellan vilka han styrde. Anblicken på högra sidan var vidsträckt och intagande.
Sålunda, om en piga hade förbindelse med bondens son, och inga utsikter till gifte sålunda funnos, blev hon otrogen tillsammans med drängen, vilken hon älskade, likasom i staden herr löjtnantens älskarinna på rum alltid bedrar honom med bodbetjänten och icke med kaptenen.
Sedan således jakten blifvit fastgjord vid sidan af briggen och gubben med sina gastar sprungit ombord på den senare, blef han af kaptenen välkomnad med all den hjärtlighet, som hans vikt för tillfället, en bekantskap från längre tider tillbaka och ett godt ölsinne hos hans värd gjorde naturlig.
Glasen fylldes åter, och den tystnad, som var liksom helgad åt väntan på dem, afbröts genast af kaptenen, så snart han med en klunk pröfvat den nya brygden och funnit den god. "Nå, hvad hörs vidare i land, min gamle vän", började han nu, "vet vår patron vänta oss, eller är ni eljest af egen drift ute på förtjänst?" "Jag har ej satt min fot i land på flere dygn", svarade den gamle.
Han följde fartyget åt utan kista. Hans lott blef att falla i sjön på Londons redd och drunkna på denna sin första resa. Men han dog icke oberömd i sin krets. Kaptenen tröttnade aldrig att vitsorda denna människas utomordentliga förslagenhet, käckhet och exemplariska förhållande, och mången gammal sjöman bland besättningen svor högt vid sin hemkomst öfver hans död.
Sjelfva kaptenen såg rådvill ut, der han stod och vägde Heggens svarte rensel på sina händer.
Den rena luterska läran, skrev hon i ett brev till kaptenen, och därvid citerade hon salig Petréus egna ord, var en bondereligion: den hade ingenting med rökelse och myrra att skaffa och dess eviga sanningar inpräntades bäst i ett ungt sinne ute på landet, bland bönder, i daglig beröring med bondens strävsamma och pliktfyllda, av Gud och Hans nådegåvor solsken och regn avhängiga liv.
Så kringspanade äfven den ädelborne kaptenen, Medan de nalkades skogen, dess djup till höger och vänster. Sådan gick han förbi den tappre korpralen Johannes. Denne höll ej förgäfves sitt skarpa öga på nejden, Ty på en kvistrik gran, som höjde sig ofvanom bäcken, Viste han snart och talade så till den ädle kaptenen: 'Ser jag ej liksom ett skimmer af guld i den barriga toppen?
Kaptenen hade kommit in under hennes berättelse; men han tycktes knappt ge akt på den. Han fixerade i stället väggarna, taket, allt i stugan, men i synnerhet ett gammalt fiskbräde, som hängde på väggen vid spiseln och ren var nästan sönderrispadt på midten, ehuru några sirater på bägge ändarne voro tämligen väl bibehållna.
Konstapeln, som stod i öppna kabyssdörren, skakade grötkitteln på krokarna; kocken skurade knivar; kaptenen tittade ut ur kojen i skjortärmarna och hälsade ett lugnt godafton; alla man stodo klara vid brassarna det var en bit hemliv i måsperspektiv på ett par sekunder och vi voro åter ute i mörkret. Jag gick ner, lade mig på en brits och funderade. Även jag hade blivit vidskeplig.
Dagens Ord
Andra Tittar