Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 18 juni 2025
Om I nu viljen visa min herre kärlek och trofasthet, så sägen mig det; varom icke, så sägen mig ock det, för att jag då må vända mig åt annat håll, till höger eller till vänster.» Då svarade Laban och Betuel och sade: »Från HERREN har detta utgått; vi kunna i den saken intet säga till dig, varken ont eller gott.
Sannfärdigt är Guds dyra ord, Att kärlek är det bästa; I allt, i himmel och på jord, Gör kärleken det mesta; Men ensam går Och utan spår Och utan vän Försvinner den, Sig själf blott har till nästa. N:o 210. Luk. 17: 11-19. För dig min nöd jag klagar, O Jesu, hör min röst!
Ej är det mig tungt, ej känns det mig svårt Att skiljas från detta elände; Om Gud ej af kärlek pröfvat mig hårdt, Kanske jag det bittrare kände. Och har jag väl lidit allena? Är jorden ej full af jämmer och tvång? Ack, ängslan och kamp de drabba en gång, Om fort eller sent, Den andra såväl som den ena. Ej var jag den första, som korset här bar, Och blifver ej heller den siste; Jag, syndare!
Ock hur förvånades vi icke, då man vidare omtalade, ait hon, denna samma qvinna, föremålet för så trogen kärlek, under en tid af nära 10 år varit under polisens uppsigt. Denna korta historia, hvars början och slut vi icke hörde, intresserade oss båda. Jag kunde icke låta bli att tänka på henne, och så formade sig nästan mot min vilja berättelsen om hennes föregående.
Hur jag satt, med pannan sänkt mot armen, Såg en munter sparf från fönsterkarmen, Pickade på rutan lätt och sad': "Gosse, hvarför sörja där, var glad! Med ett frö, som våren röjt på vallen, Med en droppe regn, ur drifvan fallen, Och en ton af kärlek från min brud Är jag rik och nöjd och säll som Gud!" "Arma sparf, men har jag vingar, svara, Att som du från jord till himmel fara?
Han är den, som skulle frambringa den "kraftiga villfarelse," hvarmed de skulle förvillas, som ej velat mottaga kärlek till sanningen. 2 Tess. 2:10,11. Han är den, som uppkommer såsom straff, just "när syndamåttet är fullt." Dan. 8:23. Paulus ville sålunda säga dem: "Huru kunnen I låta eder så bedraga, att I tron, att Herrens dag eller vreden har begynt, då I ej sett till vredens verktyg?"
Patern satt under sjukdomens långa dagar vid hans säng och förströdde honom med sagor. Han lyssnade och uppfattade med möda sammanhanget i de enkla historierna. De sagor, patern berättade, valde han med särskild avsikt: de rörde sig uteslutande kring unga riddare, som förhäxats av bergsrån och trollkvinnor, och som ur horn, bräddade med gift, insupit kärlek och glömska av det förflutna.
Gud, se i nåd till dessa två, Som här inför ditt anlet stå Med löfte att för lif och död Förente dela lust och nöd. Det är ett heligt fridsförbund, De slutit nu i denna stund; Så värdes, Gud, därtill dem ge Din hägnad och välsignelse. Här lefs ej städs i rosengård, Och mången pröfning kan bli hård: Behåll dem då, o Herre god, I kärlek, som ger tröst och mod!
De båda gamla bekransades, sotarmästarn höll tal för dem och prisade deras trohet och kärlek; döttrarna och barnen satte sig när dem och smekte dem. Det läto de ske; men när de suttit en stund, reste de sig och gubben sa: Ska vi fara bittida, så är det bäst att vi gå bittida till sängs. De gingo in i huset, där en bädd lämnats kvar åt dem för natten.
Och det förstå vi icke, icke jag, ty det är en makt som är större än jag, och vars föremål är min själ. Och icke heller själen förstår jag, hur skulle jag då förstå det som verkar på den? Men därmed har jag icke sagt att jag hyser någon avsky för vad vi gjort, Ziri och jag, icke heller att jag ångrar det. Om jag träffade henne skulle jag hängiva mig än en gång, hundra gånger åt min kärlek.
Dagens Ord
Andra Tittar