Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 21 juli 2025
De bägge vännerna började nu att dryfta den avdödes personlighet. Konstig gubbe, din farbror, utlät sig Cramer. Ja, i högsta grad. Hur gammal blev han? Jämt sjuttiofem år. Det är länge sedan han drog sig tillbaka från sin chokladfabrikation. Tjugo år, eller vad? Omkring femton, tror jag. Jo, det stämmer; jag var ungefär tio år gammal då. Ja, det var en tusan till gubbe att kunna få ihop pengar.
Jo, jag skall väl bedja med anden, men jag skall ock bedja med förståndet; jag skall väl lovsjunga med anden, men jag skall ock lovsjunga med förståndet. Eljest, om du lovar Gud med anden, huru skola de som sitta på de olärdas plats då kunna säga sitt »amen» till din tacksägelse? De förstå ju icke vad du säger. Om än din tacksägelse är god, så bliva de andra dock icke uppbyggda därav.
jo, ser bror, på min tid var det mera gudsfruktan se klimatet var allt något mildare se jag hade en tulubb, ser bror, jag vill minnas att det var blåräv va blåräv? va är det för något? det blev mal förstås mal och mott Mimmi är nog snäll förstås men hon börjar bli gammal
Varm på fästet lyste vårens sol, Öfver fälten dagg och fjärlar blänkte, Och på ängen stod en ung viol. Vet du, hvad den täcka blomman tänkte? Jo, hon tänkte: O, hur ljuft att här Lefva, tjusa, hoppas, le och njuta! Du, som mig i ljus och färger klär, Låt min blomning aldrig, aldrig sluta! Så hon bad. Var det en fåfäng bön? Var det fröjd, hon sökte, eller smärta?
De sågo på varandra en lång stund utan att säga något, Percy undrande, Stellan med ett uttryck av lugn och beslutsam stolthet. Till sist sade Percy: Vill du inte va ordförande i kommittén heller? Stellan tänkte sig för ett ögonblick: Jo, sade han, dä kan ja ju gärna va. Nu ä dä ju för resten inte mer å göra, sen ja köpt skålen. Dä ä bara å ge pastorn den. Men då får vi ha ett nytt sammanträde.
Min fästman, sade Greta, sa, när han var här ett slag förra sommaren på ett par dar. Vet ni, vad han sa? Jo, han sa, att nu förstår jag, varför den här stan inte fött en enda konstnär till världen, varken skulptör eller målare. Va inte det bra sagt? Nu grep Rose in: Väldigt!
Om vi vår vilja fått, Om du oss hade gifvit Allt, hvad som önskadt blifvit, Ack, hur då illa gått! Hvad är, som oss behagar? Jo, att i lustar gå. Men du gaf klara dagar Och mulna likaså. Där modet blef för stort, Där lät du sorgen komma; När sorgen gjort oss fromma, Kom trösten lika fort.
Så var min hälsning gubben såg Förvånad upp från noten. En glans uti hans öga låg, Som om han stått för roten: "Jo, därom kan jag ge besked; Om herrn så vill, ty jag var med." Jag satte mig på sängens halm, Han började berätta Om Dunekers eld, om kapten Malm, Om mången bragd för detta; Hans blick blef ljus, hans panna klar, Jag glömmer ej, hur skön han var.
Han kände Ebenezar Svenson en smula. Han kom från landet och hans far var lanthandlande, och han var fräknig och rödhårig. Stellan visste, att han handlade inte bara med frimärken utan också med knivar och Åbergare och indianböcker, som han lottade ut för två öre lotten. Stellan själv hade tagit lotter hos honom. Jo, ja känner honom. Han säljer riktiga frimärken. Vill du de? Bara iblann?
Jo i ons fick hon en liten socker mamsell, så nätt och söt, med en blomma i håret och guldprickar på klädningen. Emma dansade i glädjen, lade mamselln på den finaste, hvitaste bomull, radade små blommor omkring, ja nändes ej kyssa henne ens, för att ej fara illa med henne.
Dagens Ord
Andra Tittar