Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 21 juli 2025
Jag hörde no sjelf i går på stora italienskan den der omskrikna Patti, som no skulle vara så utomordentlig. Ta' me' tusingen om jag no e stimerar henne så förskräckligt. Kokettera gjorde hon, och skrek gjorde hon med, men det var ingen riktig känsla. Int förstår jag jo mej på det, men min hustru Anna säjer, att dom skalorna va' så slarfviga, så! Och drillarna, dom säjer di va' på galen ha rmoni!
Kan det vara möjligt att jag skulle vara lika osäker på om detta var rätt även om jag vore alldeles säker på att all tillvaro upphörde i och med döden? Jo då, jag skulle tycka att det hela vore orätt ändå. Mot mot den andre! Han skrattade. När hedningarna, som icke hava lagen, ändå gör det lagen bjuder! ropade han. Nu lade han sig på sängen. Men hon skall komma.
Under tiden berättade Louise historier från Blekängen, vad madam Andersson sa' om madam Ekman, och vad fru Sörman sa' om Benjamin Hagelin. Men helst berättade hon om madam Pettersson, madam Petterssons man och madam Petterssons tvillingar. Jo för ser du, pappa, de kalla honom Liter-Pelle, för när han gifte sig så drack han ut tre liter.
»Tja, jag vet sannerligen inte men i de senare åren hvilar det alltid en varm ånga öfver dessa hemlighetsfulla murar, mest intensivt dock öfver hufvudstationen här i närheten. Och så » »Hvad? Ni håller mig i spänning.» »Jo, flodvattnet, som lämnar verket är mycket varmt.
En plötslig aning for genom honom: nu vill pojken inte konfirmeras; det är någon, som satt dumheter i huvet på honom, och så blir det bråk och förtvivlan både i Lund och Göteborg. Jo, dä ä så att Ja kanske kommer och göra pappa och farmor emot, och ja vill dä inte gärna, dä försäkrar ja pappa, men Nå, kläm ur dig!
Var har du varit hela tiden, Tomas, du måste säga var du har varit... Du har säkert varit sjuk, säg har du inte? Jo, svarade Tomas. Jag har varit sjuk. Båda sutto tysta. Kyrkklockorna ringde därute, och regnet droppade mot fönsterblecket. Om jag kunde tro dig, viskade Ellen. Tomas svarade ingenting. Hur skulle detta gå... Han måste ju bryta med henne Vad skulle han säga?
Jo, jag fick en idé. Der hemma vid källardörren stod ett gammalt gistnadt degtråg under rännan. Jag rullade det i ån ingen såg mig, tog en snöspade ur källaren till åre och gaf mig af. Eläköön! Tråget läkte förskräckligt, men jag tänkte: våga vinna! och plaskade på af alla krafter. Ån var icke bred på det stället, och jag kom bara halfdränkt öfver.
Tack du, som förde mig till detta hyggliga ställe! yttrade hon halvhögt med den vackraste röst, och rörde hans hand med sin, liksom till en sakta klappning. Bor en rik färgare här, du? hå kors! Inget att tacka för, svarade han. Du betalade ju själv! tillade han inom sig med grämelse. Jo, du skall ha mycken tack: jag var rätt hungrig.
Betrakta den, se, den är skön och stor. v. FRANK. Hur kan ni mena så? v. DANN. Jo, denna ring är mig bevis därpå. FRANK. Min ring? v. DANN. Ja, hör mig! Sen, af ödets bölja Jag drifvits vida världen kring, Då sände jag den ring, ni bär, er ring, Till en, en kvinna, som ej fick mig följa, Ej dela mina skatter, men som var Min barndomsvän, min brud i forna dar. FRANK. Jag häpnar. v.
Ja, Carlsson ser själv hur det står till, och nu får en råda och ställa som en vill; och han skall nog ordna det bra, är jag säker om; inte sant, Carlsson. Jo, nog ska jag göra mitt, om de andra gör sitt, och det får moster hjälpa under med, ältade Carlsson, som kände i andanom att det icke skulle bli det lättaste att tillskansa sig en ställning som korporal, där gemenskapen var äldre i gården.
Dagens Ord
Andra Tittar