Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 13 oktober 2025
De voro hungriga och Alma kände sig trött, då de hunno fram till torpet. Nymark talade med torpfolket. De fingo en skild kammare, till hvilken en dörr ledde från farstun. En hvit duk breddes på bordet och husets unga, frodiga dotter hemtade fram mat. Ofantligt stora brödstycken, fisk och kött. Smör så mycket, att det helt säkert varit nog åt tio personer. Slutligen varma potäter och mjölk.
DANIEL HJORT. Är tisteln blomma och är korpen hvit? JOHAN FLEMING. Hvad menar du med det? DANIEL HJORT. Alt, alt beror på, hvarifrån man ser. JOHAN FLEMING. Omanligt är att sörja så. Om lyckan är vår ovän, är lycklig du, ty smärtan är din vän. Upp, tag dess kraft uti din andes tjänst och lär dig glömma! DANIEL HJORT. Lär mig glömma, hvad? JOHAN FLEMING. En fåfäng känsla.
Ingen murken lönn där synes, Nej, min hvita gård allenast. Min du är, min boning städar Du från denna stund som maka." Modren bannade sin Jovo: "Son, hvar höll du hus i aftse?" "Bana icke, gamla moder! Hos tre sköna flickor var jag. En var hög och smärt till växten, En var röd och hvit om kinden, En bar ögon, lika natten.
Framför rampen stod hvitklädd och rund primo-amoroson, en tjock tenor från någon småteater i södra Ryssland; han hade gjort sig så skön och förtrollande han kunde, målad om kind och ögon i hvitt och rödt och svart, i lösperuk och drägt af hvit atlas för en mark alnen, och med svärd vid sidan.
Där låg en liten eka vid bryggan nedanför Ryd, och på toften satt Elsa vaggande långsamt af och an. Hennes hållning var slapp, uttrycket lyssnande, ögonen glänste själfullt stora i det lilla magra och bleksjuka ansiktet, som skuggades af en hvit bahytt.
Flickan satt nu skinande och nöjd på modrens knä. En glänsande hvit spetsmössa omgaf de runda kinderna och ur ärmen stack en liten knubbig hand fram. Alma kysste de lena kinderna, och hakan, och halsen, och den lilla handen. "Mitt eget kära gull. Min sockerdocka. Mamma äter riktigt upp dig." Helmi skrattade och sade: "gää." Och för hvarje smekning, modren gaf henne, skrattade hon och sade "gää."
Lasse såg bort. Om han skulle gå och tala vid pigan? Hon var så glad, kanske kunde hon få honom från det där andra. Ännu en blick mot stranden. Där var gasten ännu, men hade nu fått hel kropp. Var han van vid mörkret nu eller hvarför såg han så bra, han urskilde nu tydligt hela figuren, hvit kofta och hvit mössa. Tänk, att de tre, fyra glasen...
Hon var herrskapsklädd i hemväfd blårutig hamptygsklänning, förkläde af hvit rödprickig kattun och, hvad som väckte tvekan och oro hos Maglena hon bar hatt med ett blått band om kullen. Två ljusa, tjocka hårflätor voro hoprullade och uppfästade med mörkblå rosetter vid öronen. Så det var grufsamt ohyggligt att komma ned till så riktigt herrskap. Men Ante dref på.
Der tycks Holpainen komma just nu, sade Mari, när hon hörde att någon stampade sina fötter i farstun. Det var han och Heiskanen, Tiina Katris man. Du dröjde länge, sade Mari. Fick du helst lapp? Holpainen gaf åt henne en hvit, hopvikt pappersbit. Mari öppnade den och såg på det skrifna. Då hon emellertid inte fick reda på, hvad der stod, gaf hon lappen tillbaka åt Holpainen.
Det var nog en ärlig karl, Carlson; han hade den gången tårar i ögonen, och jag hade svårt att hålla mig styf, jag med. Hon satt der så liten, så hvit och vissnad, insvept i sin mjuka schal. Och när hon räckte oss sina händer, voro de heta och fuktiga och tunna. Vi ville gå, men hon tillät oss icke. Ännu en bön har jag till er sade hon och tittade upp till oss med sina stora, trötta ögon.
Dagens Ord
Andra Tittar