Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 23 oktober 2025
Mången hugkomst där ur askan talar Till ditt bröst ändå! Kom tillbaka till ett land, som famnar, Ack, så gärna dig! Hvar som helst i våra skär du hamnar, Blombeströs din stig. Som en saknad vårdag skola tjällen Hälsa dig igen, Och hvart eko i de gråa fjällen Som en barndomsvän.
Hvart skola vi stackare taga vägen, med de här små barnen ännu till omkring oss? Ha förbarmande åtminstone med dem, goda husbonde! Hellu hade lagt bort sin brödbit och följde uppmärksamt med samtalet. Man såg på hennes ansigte, att hon fullständigt förstod, hvad det hade att betyda. Men gossarne lekte med hvarandra i sin vrå och visste ej af något bekymmer. Heikura drog några rökar.
Ibland ser hon förstulet på sin man, som med nedslagna ögon och rynkade ögonbryn går omkring i sina bruna stöflar, sin hemväfda, mörkgröna jacka och filthatten nedtryckt i pannan, allvarlig och flegmatisk, trög och tung. Slutligen kunde den unga qvinnan ej tiga längre. Man, hvart res' du? frågade hon. Till staden, hustru. När är du hemma tillbaka? Före natten eller efter...
Jag fattar om din skuldra, vakna, gif mig ljus! Hvem är du? DEN SKEPPSBRUTNE. Ha, du är allena, sviker mig Mitt öga? Slaf, hvar äro dina hjälpare? Jag ser blott dig. LEONTES. Då ser du rätt och gäckas ej. Så dö! LEONTES. För dig? Vansinnige, är det den tack, Du för ditt lif betalar åt din räddare? DEN SKEPPSBRUTNE. Ve er, förrädiskt knutna lemmar, falska arm, Hvart har din styrka vikit?
Bella hade emellertid fått nog af dansen och undrade hvart Hanna tagit vägen. Då hon icke såg till henne, gick hon och satte sig bredvid en blek ung flicka från tredje klassen, som icke fått dansa ett steg. Du har säkert icke haft roligt i qväll, Elin? frågade hon vänligt. Inte mycket, men nog har det gått ändå. Jag är icke bortskämd med att ha roligt på danser.
De räckte först hvarandra hand Vid månens dröjda sken; De hjälpte upp hvarann, men stå Förmådde få allen! Till England kommo femtitvå, Af femton hundra, hem; Till Skottland, af två tusende, De kommo femtifem. De andra lågo döde där Eller kunde ej stå opp. Hvart spenbarn känner än med sorg Det blodiga förlopp.
Då Jakob ätit middag, fick han lof att gå ut med sin drake. Hans lilla syster stod och såg på, medan han gjorde den i ordning. Då den var färdig, ville Jakob gå. "Hvart skall du gå, Jakob?" frågade den lilla. "Jag skall gå ut och släppa upp min drake", svarade han. "Jakob, lillan vill följa med!" Hon höll om hans arm och såg honom så trohjärtadt in i ögonen.
Ty jag vill ledas dit och hvila där Och se, hur skön och glad naturen är, Och fröjdas än en gång åt land och sjö Och sen i våren, där jag lefvat, dö. Vind, som mig smeker och lämnar, Säg, hvart din kosa du ämnar, Skyndande, flyktig och snar, Säg mig, hvar hamnar du, hvar? Bölja, som gungar min julle, Skulle jag följa dig, skulle Årorna lyda ditt drag, Svara, hvar hamnade jag?
Nu kan jag dö i lugn, och ingen skall fråga på min graf, hvart jag gjort af med mitt barn." Vår öfverraskning kan man lätt föreställa sig; men den julkväll, som hotade att bli oss så ledsam, blef gladare än mången annan. En scen på hafvet.
Jag har icke nämnt om att förhållandet är med mig tvärtemot hvad det vanligen är med människobarn; jag vet nämligen bättre, hvart det skall bära af för mig i världen, än hvadan jag kommit.
Dagens Ord
Andra Tittar