United States or Curaçao ? Vote for the TOP Country of the Week !
Ditt bistånd Tarfvar icke förarn Anton mera." Ändtligt genomskådande försåtet, Med en blick, som gnistrade i natten, Med en mund i fradga, ropte Adolf: "Nå, vid Gud, har jag ej skådat bofvar, Röfvare, som plundrat sina bröder, Mördare, som ryckt ur spenbarn hjärtan; Ingen har dock gjort hvad förarn Anton." Så han sade, och till förarns hjärta Trängde med hans ord den slängda knifven.
Och hon ber ännu, den öfvergifna: "Mästar Rado, inför Gud min broder! Lämna ock ett fönster vid mitt öga, Att jag måtte se mot hvita borgen, När de föra hit mitt spenbarn Jovo Och när hem de föra honom åter!" Äfven detta unnar mästarn henne, Lämnar vid dess öga ock ett fönster, Att hon måtte se mot hvita borgen, När de hämta hennes spenbarn Jovo Och när bort de föra honom åter.
De räckte först hvarandra hand Vid månens dröjda sken; De hjälpte upp hvarann, men stå Förmådde få allen! Till England kommo femtitvå, Af femton hundra, hem; Till Skottland, af två tusende, De kommo femtifem. De andra lågo döde där Eller kunde ej stå opp. Hvart spenbarn känner än med sorg Det blodiga förlopp.
Lämna vid min barm ett litet fönster, Låt min hvita barm stå fri och öppen, Att, ifall mitt spenbarn Jovo kommer, Om han kommer, jag må nära honom!" Bifall ger, för brodernamnet, Rado, Lämnar vid dess barm ett litet fönster, Till den hvita barmen öppen tillgång, Att, ifall dess spenbarn Jovo komme, Om han komme, hon må nära honom.
O! att vi aldrig känt den lumpna känsla, som svaga mödrar närt oss med som spenbarn, som drifver barnet att sin fader hylla, att såsom yngling vörda än hans svaghet i gråa hår och skydda dem för skymf; den svaga känsla, hvilken högst i dårskap dock stiger, då den böjer undersåten för kungen ned att honom dårligt dyrka som landets fader och sin äras borgen!
Mitt i natten skulle hon rycka upp stugdörrarna, kasta omkring kvastarna, hälla vatten över glöden på härden och med ett ohyggligt skrik väcka de sovande utan att någonsin bli sedd och fångad. Små spenbarn skulle hon stjäla och byta bort. Hon skulle gå många mil för att under den heliga midvintersnatten lägga dem hos en främmande mor eller hos en ung mö. Flera gånger försökte hon att tala.
Med måndags morgon börjar han På Chiviats berg sin jakt. Hvart spenbarn känner den med sorg, Det blef en blodig jakt. Och kopplen drefvo skogen kring, Och villebrådet sprang, Och skyttar hukade sig ned Vid breda bågars klang. Och hjortar ströko genom skog, Nu där, nu åter här, Och hundar sökte i ris och snår Att finna rofvet där. Med måndags morgon Percys män På Chiviats berg sig ställt.
Hassans maka hörde sorgsen detta, Vände sig till svaternas förnämste: "Låt, o broder, svater här och hästar Stanna litet vid den kära porten, Medan mina små en skänk jag bringar." Och de höllo vid den kära porten, Och hon gaf de arma barnen skänker: Guldbesydda skor åt sina gossar, Sina flickor långa, rika dräkter, Åt sitt spenbarn i förlåtna vaggan Gaf hon för en framtids dar en tröja.
Men med ena handen på ett spenbarn, Med den andra emot barmen hållet, Viste hon och talte så till förarn: "Låt mig följa på ditt lass ett stycke: Jag är trött af bördan vid mitt hjärta." Och han tog den bedjande på lasset, Och hon satte sig bakom med fången.