Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 18 oktober 2025
Därpå stod han upp och gick ut till fru Marie. Han lade tidningen framför henne, pekade och viskade: Det är nästan hemskt. Läs. Det är nästan hemskt. Å herre Gud, jämrade fru Marie. Ja, Johnsson! Men den fine, snälle herr Vickberg! Ja, sade ingenjörn och stirrade framför sig. Och tänk! Nu är Backarna fria! Det är nästan hemskt. Rättegången mot f.d. hovmästaren Vickberg drog ut på tiden.
Du minns, att hans hand stack ut genom rutan. Det var precis som om han Han tystnade. Abraham sade: Ja, det var ju en tillfällighet. Fast det såg hemskt ut. Ja, ja. Men så ligger jag och tänker. Ja, det är ju sådana där idéer. Men jag tycker nästan jag tycker nästan, att jag borde ha tagit honom i hand Såna idéer, sade Abraham.
Den snälla och intagande frun i huset tar mig vid handen och leder mig till en spegel för att jag själv skall få skåda hur jag ser ut. Ansiktet svart av stenkolsröken på tåget, kinderna ihåliga, håret fuktigt av svett och gråsprängt, ögonen hemskt stirrande, skjortbröstet solkigt: det var en ömklig åsyn.
Somna nu." De voro tvungna att hålla i henne, eljest hade hon åter störtat upp. Läpparna rördes, men de kunde ej mer urskilja orden. Ögonen stirrade utan att blinka envist åt samma håll, och läpparna upphörde att röras endast då de drogo sig till ett hemskt leende. "Hvad kan det vara hon ser?" frågade Maja Lisa. Mina skakade på hufvudet. Först fram emot morgonen somnade Alma.
Så graflikt hemskt det stannat i mitt minne: Det höjde sig så stolt bland nejdens hus, Men det var mörkt och tomt och dödt där inne, Blott ur ett rum, ett enda lyste ljus. Jag stannade en stund och såg. Det var Palatsets stora sal, som lyste klar; Den låg som öppen för mitt skärpta öga. Jag sökte människor i salen, men Min väntan såg sig fylld så ganska föga, Blott två gestalter rörde sig i den.
Det var liksom Fina hade smittats af kokerskans ovillighet att svara på frågor. Har hon kanske mördat? Svägerskan ryste till. Det var verkligen något hemskt i hennes bruna ögon och rödaktiga hår. Nej du, aldrig direkte. Nu förstår jag inte, Fina. Hon, den der, hon har väl aldrig i verlden varit lättsinnig. Åh jo, det är just det. Lilla svägerskan öppnade sina alltid häpna ögon ännu mer.
Han föll, utan att uppgiva ett rop, livlös till golvet, som övergöts med hans blod. Man hade i brudkammaren hört det dova bullret vid hans fall. I nästa ögonblick slogs dörren upp, och kvinnorna, förstummade av häpnad, sågo en svartskäggig, kaftanklädd gestalt, med ett hemskt, blodstänkt anlete, skrida dem förbi och skyndsamt försvinna genom den motsatta dörren, som ledde till balkongen.
Det var rent som om han fått ett slag i hufvudet, ty de ljud Ante förmådde aftvinga långluren voro förskräckliga, och hittills hade han icke förmått att få ur den annat än dessa hemskt skrällande, ohyggliga missljud. Björnen reste sig på två ben och tog åt örat med ena framlabben.
»Ja», sade damen och steg åter i vagnen. »Nu får ni vara så god och köra mig tillbaka till stan. Och jag tycker det blir synd om er, när min man får tag i er. Han är hemskt häftig och svartsjuk, och stark som en björn. Och vi skulle ha rest till Köpenhamn med nattåget.»
Det såg hemskt ut, ludet, tillknycklat och på intet sätt liknande den eleganta hatt han haft med sig. Hans hjärtas bitterhet översvallade så att han tog sats och gav den en väldig spark.
Dagens Ord
Andra Tittar