Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 14 september 2025
Frun såg misstänksamt på Lotta, öfver hennes gamla karlavulna ansikte kom någonting hårdt och strängt. »Nå», sade hon slutligen, »du kan få stanna här då, men på ett villkor.» Lotta anade, att det skulle komma någonting, som hon måste säga ja till, om hon också icke ville. Hon kände, hur hennes hjärta nästan upphörde att slå och hon väntade.
En häftig vindstöt, stark, okuflig och liksom en blixt brytande fram ur molnet, tryckte för ett ögonblick de skotade höga seglen, kom båten att hårdt vicka till att ta in vatten och att inom ett par sekunder ligga omkullstjelpt på vågorna. Hon såg ingenting mer. Det mörknade för hennes ögon.
Hans blick var vild, hans händer hårdt sammanknutna. Han var som ett vanmäktigt barn inför de hvites höfding, som egde blixten och åskan. Wainahée satt vid hans fot, hon vågade icke tala, ty höfdingens sorg var som elden i etoa trädets bark; men sakta smekte hennes hand hans nedböjda hufvud. Slutligen kunde hon ej längre se hans sorg.
Men de åto mycket och ingenting ville förslå. Ständigt voro de hungriga och ständigt skulle de ha bröd att gnaga på. Och modren hade svårt att få dem att lyda; men fadren fruktade de ändå. När han röt åt dem ett hårdt ord, vågade gossarne ej andas; de satte sig då helt vackert afsides och tittade en lång stund under lugg. Modren hade hållit pannan varm på spiskanten.
Hjertat började ånyo slå hårdt och plågan i bröstet ansatte henne med förnyad styrka. Men först efter en lång stund fick hon klart för sig hvarför hon var så upprörd. "Hvarför ligger du här?" frågade John, då han kom in. Alma svarade ingenting. "Är du sjuk?" "Nej." "Din panna är alldeles fuktig. Blef det för varmt i sängkammarn?" "Ja."
Det går så präktigt att efter den takten svänga om med sin flicka och trycka henne intill sig, fast och hårdt. Så fatalt, bron är alltjemt full af folk! Hvar och en skakar hand med Matti, berömmer honom, och till och med de fina fröknarna ha vänliga leenden för hans bragd. Leena står ensam der bakom, försagd och blyg. Stockpatronen ler.
Hon kände ett begär att trösta; men hon trodde icke sjelf på hvad hon sade. Hon låg ännu med slutna ögon och lyssnade till hans steg utför trapporna och öfver gården. När hon icke kunde höra dem mer vände hon sig om på chäslongen, tryckte sitt ansigte hårdt emot en af kuddarne och brast i gråt.
John behandlade henne spefullt och med förakt, han brydde sig inte det minsta om henne och satte inte något värde på hennes kärlek. Han hade blifvit kall som en isbit och hård som en sten. Blodet steg henne åt hufvudet, hon pressade hårdt ihop läpparna och sydde ännu ifrigare än förut. Efter en stund kom John upp från stranden, allt fortfarande bärande Lyyli på sin arm.
Och sedan här inne i rummet, medan han tog af sig stöflarne, huru hade han ej då talat rått och hårdt, så att han skrämt henne ända till tårar. »Nu skall du lemna herrskapstagena,» hade han sagt, »och ställa dig så, att jag blir belåten. För si jag tål inte det der, och det är allt jag, som kommer att blifva herre i mitt hus, jag och icke du, kom ihåg det!»
"Jag ångrar hvarken detta eller något annat, som jag hållit", återtog den andre; "men mig gör det ondt om dessa arma djäflar, dem vi jaga som vilddjur från strand till strand och sund till sund; de äro dock människor och våga lif och blod och tåla köld och väta för en bit hårdt bröd åt sig och de sina.
Dagens Ord
Andra Tittar