Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 1 september 2025
På ditt hemlands kust, den borg helt nära, Där som kung du i glans skall bo, Under Vidars klippa en stormig julnatt Togs jag upp ur vågen, ett bortvräkt barn. Så hon talte. Blekna ej, o fader! Hennes blod på mitt svärd du ser. Morvens mö, Oihonna, min brud på hafvet, Var din dotter, kung, och min syster var. Dö hon ville, dö för mig. Jag bringar Hennes hälsning." Han teg.
Ändtligt var det förbi med kapriserna. Tjustes hon nån' gång, Dolde hon tjusningen ej, och det öfvermodiga ögat Svällde af tårar ibland, då godnatt hon sade och bortgick. Hvilken förändring åter i hast, som genom ett trollslag! Hemma förtrolig hon blef, på en dans saktmodig och enkel Trädde hon in, besvarande mildt hvar mötande hälsning.
Mor i Sutre rätade långsamt på ryggen, strök med handflatorna hårt över förklädet. Hon sade: Och den vill Stava att mor hennes ska hjälpa på flykten? Hon vill väl det, mumlade Träsken. En gråtandes hälsning till mor, sa hon. Och sätta privilegierna på spel, kanske? Ja, det är dåligt, mumlade Träsken. Dåligt, dåligt ända upp över. Men hon sa så. En gråtandes hälsning till mor, sa hon.
Han fann det alldeles i sin ordning att borgmästaren besvarade hams ödmjuka hälsning genom att lyfta ett finger, och kyrkoherden hela handen till hattbrättet, men skulle ha blivit djupt förolämpad om inte provinsialläkaren tagit i hattbrättet och pastorsadjunkten inte lyft hatten två tum.
Se, jag vill säga dig allt och ej dölja mig, spana blott icke Själf i mitt innersta du, att jag ej blir sluten af skygghet. Märkte du nyss, då han kom, den främmande, var han förlägen, Syntes han mulen och tvär, som man blir, då man växer vid boken? Nej, med sin spensliga rock kring lifvet och hatten i handen Sprang han från kärran och lyste af fröjd, då han gjorde sin hälsning.
Sedan Eufemios genomläst brevet, gjorde han min av att vilja återlämna det, men främlingen sade: Det är patriarkens vilja, att du behåller det för att därigenom ständigt påminnas om de plikter, som från detta ögonblick åligga dig. Och nu frambär jag Eudoxos' hälsning till sin lydige son Eufemios med frid av Gudi och vår Herre Jesus Kristus.
Ocken är det då, då? viskade han ivrigt. Ocken är det? Hon svarade: Det hörs väl på snarken. Det är länsman i Stenshult. Dåligt, dåligt, mumlade Träsken, dåligt att en inte har handklovar på lager. Han följde moran in i köket. Gästgivarns hustru satt vid bordet och skar bröd i tärningar. Pigan stod vid spisen och rörde i gröten. Ingendera besvarade Träskens hälsning.
Sist han drog sitt svärd; som förr i striden Rostfri skimrade klingans glans. Blixt fanns kvar ännu i den gamles öga, När en blick till hälsning han stålet gaf. "Hvar är Dargar nu", så talte kungen, "Han, som lyssnar till gudars råd, Ser i rymder in, dem hans blick ej hinner, Och i tider lefver, som än ej grytt? Vore han så vis, han yfs att vara, Kände stunden han nu och kom.
Därpå framför han en vördsam hälsning från Svenska Folket, som han träffade vid en middag på Hasselbacken, och berättar att han fann det mycket lyckligt och belåtet samt att det bad hälsa att det alltid skulle vara troget och beskedligt.
Än visade sig Karmides, än Ismene och Berenike, än Teodoros, och för denne siste hyste Klemens samma fruktan som för den lede frestaren själv. Det var för Hermione omöjligt att förjaga denna rädsla. Då Teodoros närmade sig, avlägsnade sig den unge föreläsaren utan att svara på hans hälsning. Petros hade emellan dem båda upprest en oöverstiglig mur.
Dagens Ord
Andra Tittar