Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 26 november 2025
"Du hade nog måtte låta dom stanna i storbondgår'n å, om dom hade velat ha' småstintorna där, fast folke där var båd' sur och elak", sade Anna-Lisa, lite försmädligt. "Aldrig i världens tider", tog Ante häftigt i, "var så god du. Där, som husbond svor så farligt. De kan komma hvad ondt som hällst öfver en tocken gård, och de skulle småstintena få li' af å."
Nu är det inte mera farligt. Nu vet hon det. Hon vet hur man missbrukat henne, och hon förstår nu att behärska sig. Hon sade i dag, det är det jag tyckte var så rörande hon sade, att nu förstod hon dofternas språk. Det talade till hennes hjärta om kärlek. Om att hon skulle älska det goda, älska det och göra det, det var lyckan.
Hans sjukdom är det inte så farligt med. Han har naturligtvis inte läst på läxorna. Stellan såg åter på honom. Men han bara skakade på huvudet. Till slut, efter att ha kastat ett misstroget öga på den öppna dörren in till våningen, varifrån den stränga rösten kommit, böjde sig Stellan över honom och viskade: Ah, hör du, kom! I morron blir dä för sent. Då ä isen så tjock. Ja har en så stilig idé.
Men hon slapp att svara något, ty i detsamma kom John hem. "Kommer du på brandkårsfesten i afton, John?" frågade Alma. "Jag kan inte," svarade han och satte sig i en länstol bredvid henne, "jag har stadsfullmäktiges sammanträde." "Vore det så farligt, om du för en gång blefve borta derifrån?" "I dag ha vi vigtiga frågor före. Och sanningen att säga, så har jag just ingen lust för hela festen."
Tvi, säger jag, tvi för den håle! Samtidigt kommo Anders och sväran in genom förstudörren Anders frågade: Ska länsman köra snart? Om en timme, svarade länsman. Sväran, som bar Basilius i fånget, gick fram och ställde sig bredbent framför bordet. Jaså, sade Anders och lommade mot dörren, vände och sade: Men jag vet inte, om vi kommer fram. De ha lagt farligt med bråte över vägen sörut.
Hon log emot mig, och det låg en värld av lycka i hennes röst, när hon svarade: »Han sover så lugnt. Det kan inte vara farligt.» Jag gick ifrån henne och föll en stund senare i dödssömn av trötthet. Innan nästa dag hade förgått visste vi, att ingen hjälp fanns, och att lille Sven skulle dö. Vissheten hade kommit över oss som ett tungt slag, ty hela tiden hade vi hoppats.
Och Han hade ju gifvit henne detta barn, som skulle se dagen snart nog, detta barn, som skulle blifva hennes tröst i hennes andliga och lekamliga fattigdom, detta mörker utan ljusning! Hon bad, der hon nyss förbannat, bad så innerligt, så förtröstansfullt och log åter mot det kommande, log der hon stod i kölden, log som i en skön dröm. Det var ju icke så farligt.
Hon höll endast upp för att taga in dropparna, som Mina ur skeden öste i hennes mun. "Mera, mera," sade hon, fastän Mina hade slagit i skeden den vanliga dosen. "Månne man vågar ge mer, än som är ordineradt?" Hon såg på Maja Lisa. "Mera, mera!" envisades Alma. "Ge nu bara, inte kan det vara farligt," uppmanade Maja Lisa. Mina gjorde så.
Jag har just i detta ögonblick blivit sviken av dem jag trodde vara mina vänner. Min ställning är ytterst obehaglig i detta hus för tillfället. Jag kan ej säga mera nu. Men ni skulle kunna hjälpa mig Men ni vet ju ej ens, vem jag är, sade flickan. Nej, fröken. Men lova mig för mitt livs skull, att ni för ingen yppar, att jag den sista kvarts timmen befunnit mig i salongen. Är det så farligt? Ja.
Jag ska kalla dej för Ante om kvällen, när jag int tycks orka läsa Fader Vår å Maglena om måran när jag int ids kamma mej. Jag vardt så farligt sint, jag vet int hvarför, och grina gör jag nu, jag vet int hvarför de heller, då jag är sint på Maglena, å tåranna rinn på mej antingen jag vill eller int. Si där går dom nu nedför backen.
Dagens Ord
Andra Tittar