dödssömn

Uppdaterad: 13 maj 2025

Hon log emot mig, och det låg en värld av lycka i hennes röst, när hon svarade: »Han sover så lugnt. Det kan inte vara farligt.» Jag gick ifrån henne och föll en stund senare i dödssömn av trötthet. Innan nästa dag hade förgått visste vi, att ingen hjälp fanns, och att lille Sven skulle dö. Vissheten hade kommit över oss som ett tungt slag, ty hela tiden hade vi hoppats.

Gustaf af Geijerstam - Boken om lille-bror: Ett äktenskaps roman